One night to be confused

En metafor.
Och sen blöder det.
Blöder mer.
Inte en jävel har bandage.
Inte ens ett plåster.
Inte ens ett ord.

Och läker det? Nej, hur skulle en fot kunna läka? Tror du att det växer ut en ny eller? Fan, skulle inte huggit av den alltså. Skulle låtit den vara kvar, allt skulle vara bättre än den här smärtan.

Har både satt repeat på tankarna och på låtarna,
spolar tillbaka och kollar vad som egentligen hände.
Några textrader som ändrats,
vad det det hon sjöng?
Vad det så jag tänkte?
Var låten såhär lång?
Var det det här hon ville säga vad det det här jag tänkte var det såhär jag ville ha det?
Nej,
nej det var inte alls så där det skulle bli.
Wrong
med Depeche Mode som dånar ur de sprängda högtalarna.
Tankarna står still och tiden går som vanligt igen,
haha, vad fan hände?
Sitter och ler för mig själv,
hur lyckas våren varje år ställa mig på fötter igen?
Sanslöst, tack.
Jag sitter alltid och väntar på den,
jag är ju aldrig mig själv på vintern.
Det där förstörde det, det där satte spel på mig.
Det året
har förändrat mycket.
Men jag är på fötter
och jag ska vinna.