magic
känslor
överallt precis överallt i detta rummet.
alla andra rum, fast du inte är där, är också översvämmade och som gammeldags film, inte suddig men liksom knastrig, och det är sjukt att jag inte tänker säga det till dig.
men du får inte veta det,
för då kanske allt stängs av.
det låter helt sjukt och det är bra att jag inte tänker säga det till dig, men du har olika nyanser i ditt ansikte, som skiftar och aldrig riktigt ser likadana ut, och jag är helt säker på att du inte vet om det.
en ny upplevelse varje gång jag ser ditt ansikte, och som en helt ny värld varje gång du möter min blick.
och det är bra att du aldrig kommer få reda på hur det känns när du ler
på allt det där.
överallt precis överallt i detta rummet.
alla andra rum, fast du inte är där, är också översvämmade och som gammeldags film, inte suddig men liksom knastrig, och det är sjukt att jag inte tänker säga det till dig.
men du får inte veta det,
för då kanske allt stängs av.
det låter helt sjukt och det är bra att jag inte tänker säga det till dig, men du har olika nyanser i ditt ansikte, som skiftar och aldrig riktigt ser likadana ut, och jag är helt säker på att du inte vet om det.
en ny upplevelse varje gång jag ser ditt ansikte, och som en helt ny värld varje gång du möter min blick.
och det är bra att du aldrig kommer få reda på hur det känns när du ler
på allt det där.
han
vi hånglade i två dygn. sov på varandra, i varandra, runt varandra. han släppte aldrig mig, aldrig med händerna aldrig med blicken aldrig. han försökte göra en fläta i mitt hår, kollade på mig och, kollade på mig igen, log, tog handen mellan mina lår. låg i mina armar, hade mig i sina armar, jag låg mot hans bröst, han låg mellan mina ben, höll min hand, drog händerna längst mina ben, pussade mina ben, kollade upp ibland, pussade mig.
hånglade mer.
drack saft ur hans mun, kollade på honom när han sov, vaknade med honom, somnade med honom, kollade några avsnitt new girl, några filmer, somnade vid tvn, åt pizza, rökte.
saknade honom redan när jag låg bredvid honom.
och det känns överallt.
hånglade mer.
drack saft ur hans mun, kollade på honom när han sov, vaknade med honom, somnade med honom, kollade några avsnitt new girl, några filmer, somnade vid tvn, åt pizza, rökte.
saknade honom redan när jag låg bredvid honom.
och det känns överallt.
x.
200811
trängseltrafik i halsgropen och häcklöpningsstävling i varenda del i det av kroppen som innehåller någonting i process och skapande och rörelse. för ingenting kopplas samman som det ska och ingenting blir som planerat eftersom det inte finns någon kartläggning och inga planer.
det är synd att du är precis som mig.
synd att vi är så stora idioter du och jag
springandes på rullband
rädda för möjligheter.
blixtsnabba och ödmjuka till spontana förändringar som gör sår i kartläggningen.
bara för att ingen ska märka
att även vi tackar ja ibland.
180611
sprängdes precis i den sista stressiga biten av jag kommer när allt bara exploderar och jag följde med och bara exploderade och nu skakar jag och jag har ingen aning om var jag är någonstans eller vart jag är påväg.
så många ansikten framför mig
dagarna i ända
men kommer aldrig fram och känner på dem
kommer aldrig fram
stannar och stirrar
väntar på turbulens
friktion
stopp
stannar
vrider vänder flåsar och säger
att jag skulle kunna.
men gör ingenting.
vill inte vara själv.
130611
han rann ur mig
och drog med sig allt
i ett enda svep
och det var väl lika bra.
det enda sättet att få mig levande
men nu vet jag hur det känns att dö.
kan inte skilja på
kan inte gå
kan inte få
ro.
050611
hade glömt detta. hade nästan ingen aning. och så kommer man på en natt året innan som man gick och tänkte på i ett helt år efteråt i minsta lilla detalj. den natten har jag inte tänkt på alls sedan dess heller. kommer inte ihåg. och det känns ungefär lika konstigt och hemskt som att glömma sin mammas namn. ännu värre faktiskt. blir mörkrädd. 5 juni.
"du får sova hos mig om du vill"
säg nej det är lugnt jag måste sova där inne men vi ses väl i nästa liv eller så hejdå.
"ja. kan jag väl"
så låg vi där 2 millimeter från varandras ansikten
och så plötsligt nuddar vi varandras läppar
och luftmadrassen sjunker plötsligt ner mot mitten av två tunga andetag och jag råkar glida ännu närmre honom och så kysser han mig 100 gånger till och helt plötsligt tar han min hand och ibland vaknar han och kollar på mig och drar mig närmre.
250511
Lagom till att jag ska träffa honom så är han totalt borta.
woooo
aaah
aääh
wööö.
Varför kan jag inte bara flyga
i den takt normala människor flyger
och mot rätt väg
och rätt famn
och rätt slut.
Fan va gay
men seriöst.
220511
rökte för mig själv på balkongen och blåste ut röken samtidigt som jag sa namnet på honom och alla jag tycker om. fylldes av någon slags religiös kärlek som höll ganska länge. och den där bilden på honom fastspikad i hjärnbalken. några dagar kvar. blir galen.
200511
dansbandsmusik som verkar vara i otakt
fast det är nog bara mig det är fel på.
kan inte synka ihop tonerna och rytmen
med dom och mig och
rösterna
ränderna på väggen på tapeten på betongen
på dig ränderna går aldrig ur.
men jag då?
sitter bara där och tar mig för tinningen
säger att nej det är okej det är lite mycket nu bara
ja okej
leende
knackar i träbordet för att veta om det är trä
känner lite försiktigt på halsen för att se om jag lever
känner i luften vill känna hur du känns.
tills jag kommer på att jag har känt på dig
tills jag kommer på att jag inte kommer ihåg
tills jag kommer på helvetet.
så hon vinkar till en bil som inte har någon chaufför och till en hundägare utan hund och till en cykel utan cyklist
för vem skulle bry sig
200511
har inte tid att vara med er
vill inte sitta och kolla ut för ni vet
jag måste göra massa saker
och tänka på honom
för att jag måste veta hur jag ska bete mig
för att inte förstöra det hela
måste tänka på att inte dö
dö inte
måste tänka på att inte dö
han får inte dö
heller.
120511
idag är han lika liten som gud ungefär.
men du förstår
väl
man tänker typ
a men gud finns
a men gud finns inte
a men gud är typ bra att ha
a om man dör eller så
a eller om man inte vill att nån annan ska dö
a om man blir ensam eller så
a du fattar.
skriv till den tjejen om du vill
jag bryr mig inte
finns så många andra att stirra på.
respekt som fan om jag får dig
dock
men vad gör det nu
dom säger
du är för suspekt
spyr av brist på respekt
och ja det är jag
hej!
(glöm inte NI KOMMER ALDRIG NÅNSIN FÅ NER MIG PÅ KNÄ /ZACKE)
120511
jag är dum i huvudet och det är så skönt
så himla skönt att vara efterbliven.
wo
party.
celebrate the irony,
för vet du vad
jag är inte ironisk.
och jag bryr mig inte idag
bryr mig inte
och det är så skönt att vara dum i huvet
110511
Jag är livrädd
skakad
och brinner upp för dig.
Men du är ju så vacker att jag får ilningar i tänderna
så vad kan jag göra
när tidiga majmorgnar bygger hus innanför min bröstkorg
tänder varningslampor
och sorterar bort det som inte behövs
kastar allt meningsfullt omkring sig
så att det tränger ut ur huden
och får mig att vakna kallsvettig klockan tre på natten
snart ljust ute
snart juni.
100711
han är anledningen till att jag drömmer att jag drömmer när jag sover
vaknar för att jag inte orkar mer
orkar inte tänka mer
eftersom jag inte ens får vara ifred om nätterna.
du liksom fångar varenda andetag jag försöker ta till användning
sitter där bland vita lakan
bara kollar på mig
rycker på axlarna
ler
med samma genomträngande blick
det slutar också med samma sak varje gång.
att jag springer efter dig
på miljoner gator
gränder
trottoarer
snubblar
gråter
flåsar
skriker
frågar alla var du finns och varför du försvann.
sedan ser jag dina vita kläder hoppa fram mellan varje hörn och varje människa. jag springer efter dig, för jag fick aldrig veta hur det slutade. jag skriker att du måste stanna, för jag fick aldrig veta om du tänker stanna.
inatt vaknade jag anfådd
rädd
och helt utmattad
tänkte
vilken tur att det bara var en dröm
fast mer verklighet blir det ju inte.
100711
För att jag är feg men naiv och galen och kär. Kär är jag faktiskt inte. Men helt från vettet.
Det är okej
det är okej
jag tror jag trivs faktiskt.
15 minutes with you, oh, i wouldn't say no.
070511
nu spelar det ännu större roll
för att allting snurrar
och jag kommer på hur stor han är.
jag bryr mig om han är på andra sidan jordklotet
om han inte kommer komma hem på flera år.
jag bryr mig så jävla mycket
även om jag aldrig trodde vi skulle träffas igen.
hur kan det kännas såhär mycket
av en bild
och att aldrig förstå vad som händer
jag vill förstå
jag vill bara förstå och veta.
men jag klarar inte av detta
det snurrar
och jag faller till någon annan värld
nu
tror jag.
(och jag vill bara vara med honom)
(men så får jag inte säga)
(men så får jag inte säga)
gud
herregud
ta mig till honom
ta mig aldrig hem.
050511
tror inte jag bryr mig alls längre
väntar bara på att falla när jag ser hans blick.
och ja
det är väl det
som det hela har gått ut på.
men det är värt det
det måste jag väl få påstå.
den blicken slår allt i hela universum.
290411
jag kom på hur gärna jag vill vara kär,
att lyssna på that look you give that guy med eels
och verkligen tro att man är helt sjukt urspårat galet kär
och naiv och jättegalen och helt från vettet.
och sedan komma på att man är alldeles för neutral
och långsint
och kräsen för att ens känna ruset.
saknar ruset.
att man kan känna sig så jättejätteliten jämfört med någon
som att man inte är någonting alls
och man blir bara mindre och mindre hela tiden
för han är ju så stor
och helt sjuk i huvudet för det måste han ju vara som han får mig att känna.
helt från vettet.
och man älskar det
det är ju det man gör.
och hatar det.
har aldrig hunnit till det stadiet då man blir större,
det är väl det som är problemet.
jag är lite för nertrampad och liten fortfarande,
men drömmar och en fantasi större än universum.
jag lovar.
att lyssna på that look you give that guy med eels
och verkligen tro att man är helt sjukt urspårat galet kär
och naiv och jättegalen och helt från vettet.
och sedan komma på att man är alldeles för neutral
och långsint
och kräsen för att ens känna ruset.
saknar ruset.
att man kan känna sig så jättejätteliten jämfört med någon
som att man inte är någonting alls
och man blir bara mindre och mindre hela tiden
för han är ju så stor
och helt sjuk i huvudet för det måste han ju vara som han får mig att känna.
helt från vettet.
och man älskar det
det är ju det man gör.
och hatar det.
har aldrig hunnit till det stadiet då man blir större,
det är väl det som är problemet.
jag är lite för nertrampad och liten fortfarande,
men drömmar och en fantasi större än universum.
jag lovar.
280411
mina händer darrar och jag kan inte sova
så jag spelar låtarna på repeat
och försöker sluta dagdrömma,
för att istället bli uppslukad av
någon annan själ
som jag aldrig någonsin
ändå
kommer vilja vara med.
