301110
nej. nu är han borta igen.
så himla trevligt
att ha världens bredaste humörsvängningar.
så himla lägligt.
å så trevligt.
291110
jag börjar bli rädd på riktigt nu.
jag kommer inte klara av att se dig.
jag hatar detta,
hatar det något fruktansvärt.
varför är du kvar?
snälla,
slå mig.
har återigen tappat balansen.
vill
inte.
291110
Jag känner lukten av min egen ensamhet,
hör ljudet av din
och ligger på lukten av din nacke.
Detta avstånd i form av både kilometer och tid
ligger som ett tungt täcke på mig
men jag skulle hellre haft dig där.
Jag vet inte varför du inte är i mitt rum,
fyller alla dessa tomma ytor,
andas i alla tomrum,
rör vid varje atom och cell.
Undrar varför dina lockar inte tystar min oro,
din röst inte torkar ut mina tårar,
dina ben inte kväver mina sparkar.
Dina rörelser stannar trafiken,
skapar spänningen i luften
och lägger isen på marken.
Men du är inte här,
känner du verkligheten?
Antagligen,
för det gör jag.
Och jag borde inte vara här.
Jag borde vara där.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är här
och vad som är där.
Eftersom jag är du
och du är jag,
så borde mitt rum vara där.
Och ditt rum borde vara här.
Men det är ju trots allt bara
en logik.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är
en logik.
Du är logiken, såklart.
Det enda logiska.
281110
vampire weekend
minusgrader
mörker
snö.
och jag är där igen.
jag visste det hela tiden.
ligger och gråter
ut allt.
tanken på dig
verklig
får mig att tappa allt
falla ihop
ligga i fosterställning och skrika.
jag vill inte
detta var det sista jag behövde.
men precis det jag förväntade mig.
så
otroligt
jävla
ONÖDIGT.
hur kom det sig
att jag blev så svag för dig?
du som inte ansträngde dig
för att få mig att falla.
kommer aldrig släppa tanken på
meningen
med
det
hela.
och att det finns en mening.
261110
jag är så knäppt kär.
kärleken är knäpp
jag vet.
och jag är knäpp,
sa du.
och åååå jag gråter bara av tanken på dig.
du bara
frågade om jag inte bara kunde stanna föralltid
överallt
i ditt räckhåll.
och jag bara
kollar in i dina tigerögon
tappar andan
lägger mig i dig
försvinner i dig
och stannar där.
quelqu'un m'a dit.
241110
kent
221110
"och oj vad det gjorde underverk för mitt välmående/ego/det lilla barnet i mig att veta att en liten katt någonstans, varje sekund kanske tänker på mig på det där sättet som får hela kroppen och livet att pirra så underbart
du borde också tänka på det
och må så jävla bra.
men så får du ju inte säga, storhetsvansinne är inte bra. men tack och du är så fin. mest på insidan, och sen på utsidan. och med tanke på att du är så jävla fin på utsidan kan du själv dra slutsatser om vad jag tycker om din insida."
vet inte. men jag dör lite.
171110
gråter skrattar gråter skrattar gråter skrattar.
nåt är fel.
men det visste jag ju redan.
mentalt uppfriskande tabletter och 3 liter kaffe.
ett fruktansvärt jävla helvetes röksug.
hyperaktiva, skakande ben.
ett svidande inre.
men vadfan
det gör inget.
livet är allt bra ändå.
161110
dåtid.
ibland önskar jag att jag var ett pendeltåg
så att jag kunde se dig sådär en gång om dagen,
utan att du brydde dig om min närvaro.
ibland vill jag vara en i mängden,
en i biljettkön,
någon att trängas med på gågatan i stockholm.
allt för att få en skymt av dig,
som stockholm får varje dag.
en spritt, språngande demon.
vilken syn.
allt är så långt borta. skulle jag ens känna igen honom? ja. men vadådå?
151110
noll koncentration
noll inspiration
miljoner saker att göra
noll tid.
och du är det enda värda att tänka på.
151110
springer runt i mitt eget hus
viskar
hoppar
gömmer mig
för mig själv.
någon lek
ellerjagvetinte
vad gör jag egentligen?
du får bara en puss, sa du.
jaha. och så sitter jag här och skickar typ hundra.
en med hög klass, sa du.
jaha. och där är du och här är jag
ochjagkännerinteden.
Över
Huvud
Taget.
fast så är det väl
skrik inte på mig snälla
"och inte den tonen"
happ
smör.
förstår inte varför datorer går lite snabbare om man håller in knappen litelite längre och gör ett litet gung på slutet med fingret på enter eller så. det funkar faktiskt.
det är bara killar som kan vara psykopater, sa hon.
happ
isåfall är det väl läge att det växer ut en snok på mig nu.
141110
Gör ansvaret till någon annans än ditt
Men kärleken finns där en gång
Bygg något vackert eller krossa allt
Allt är som en enda smet igen och jag kan inte ta tag i någonting. Det svider överallt och jag orkar inte. Orkar inte att inte orka, förstår inte varför man blir så svag. Jag kommer inte klara att lämna dig, men inte heller att hålla dig kvar. Jag kommer förstöra någonting, hur jag än gör.
Alltid.
Att det alltid är så.
Förbannat.
141110
vi gick bredvid varandra. allt var ganska kallt och mörkt, på ett ställe jag inte sett tidigare. knappt visste fanns tror jag. men det spelade ingen roll
när du stannade tvärt och bara kollade på mig under lockarna.
du bara stod där, kollade på mig.
på mig.
jag kollade tillbaka, lika uttryckslöst som dig.
vad gör han
sen bara gick du, rakt fram, i samma takt som innan. i takt med att du passerade mig, stannade du till och pussade mig på pannan. sen gick du vidare, bara sådär.
jag log mot din ryggtavla och gick ikapp dig.
sen bara ler du, lite sådär mystiskt under din långa, lockiga lugg.
131110
"så jävla fin", viskade jag.
han log med hela ansiktet, viskade tillbaka och kysste mig. i en timme.
om jag bara visste
om jag får behålla honom eller inte.
jag förstår inte varför någonting alltid måste döda mig.
om jag lämnar honom nu
så går jag av.
men jag antar att jag kanske måste.
111110
Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar
Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Hon har ett falskt leende
Jag har sett det
Hur har du undgått det alla de här åren
Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Det kommer att bli du och jag
Tillslut
091110
ikväll anlände de första novembertårarna
som inte blev slickade av hans lockar,
utan uppskurna av några andra blonda hårstrån.
rädd för döden
och attackerad av sömnlösheten.
han blir inte rädd av mina tunga fotsteg i natten,
springandes efter honom
klöser och skriker.
bara en spinnande ryggtavla,
en evighet med livsgaranti
och jag hoppas du stannar.
den viktigaste meningslöshet jag träffat på
och jag behöver dig.
min kattskräck är värre än någonsin,
som egentligen aldrig funnits till.
den som vänder blicken först förlorar,
ingen
båda
viker sig, inför varandra.
katt
er.
051110
Hans lockar vill slicka gatan
Dra upp dem mot himmeln och ge honom en kick,
Han letar efter kicken.
Ett utbrott som ett hav av inspiration från det du aldrig sett,
konst utan fantasi
skapar du med hjälp av framtiden.
Hon kollar upp mot Jupiter
Kallar på molnen
och får svar från reflektionerna på fönstret till höghusen
Gårdagens tripp med rökmolnet blev en hyllning till höstens sista strålar i alla ära,
det som slutade i en gröt av tårar
fingrar mot fingrar.
Hon drar med fingret mot hans ögonfransar
Det där skulle hon aldrig klara
Å andra sidan så brinner väl alla visioner upp som en mordbrand i henne
Rör inte mitt öga,
rör inte det jag ser framför mig varje dag
rör mig.
051110
Ruset.
Hjärtklappningen.
Blir överväldigad av alla dessa tankar i luften,
dålig luft, varmt och kvavt,
känner på alla dessa kramper i luften med fingerspetsen.
Han tittar på mina knän
Rör med utsidan av hans hand mot min armbåge
mot hans ben
som en sammanflätat ensamhet
eller någon illusion av det
vi inte kom fram till
när förvirringen kom till oss båda.
Jag kollar på dina knän och du känner förvirringen
läget?
Blickar från vänster, blick från höger.
Lever din blick? Jag vet inte,
men du kollar på mina knän.
Jag tänker på november, tiden och räknar hur många fler gånger mitt hjärta slår per sekund än vad som är normalt.
Många.
Går runt med dina ben i mina tankar och ser dina lockar i ögonvrån.
Hur svårt ska det vara? Ett, två, tre steg med dina långa fingrar är det enda du behöver för att nå min hand.
Men du tar aldrig några steg. Mitt huvud står still.
Ett, två, tre steg med dina ben i mitt huvud. Nu tar jag din hand, bara så du vet.
Och sen kramar natten mig som aldrig förr och jag ligger stirrandes och älskar novembersol som om jag aldrig tidigare stött på dess existens.
Vad tänker du på?
