stirrar
djup suck. himlande ögon.
- jag tror jag börjar bli lite kär i dig.
jag hör vad du säger och jag kollade dig i ögonen men nu ångrar jag att jag gjorde det för jag vet inte vad jag ska säga. ser nervositeten, ångesten och förvirringen växa i dina ögon.
säger ingenting.
tittar ner.
antingen gör du det för att du vill eller för att försöka rädda situationen, men du pussar mig på pannan, lägger mig i din famn och somnar efter några minuter.
ja, du sover nu.
men det jag inte fick fram är att jag är så jävla jävla kär i dig men det vet du inte.
får inte fram ett ord.
och jag har gjort det igen.
- jag tror jag börjar bli lite kär i dig.
jag hör vad du säger och jag kollade dig i ögonen men nu ångrar jag att jag gjorde det för jag vet inte vad jag ska säga. ser nervositeten, ångesten och förvirringen växa i dina ögon.
säger ingenting.
tittar ner.
antingen gör du det för att du vill eller för att försöka rädda situationen, men du pussar mig på pannan, lägger mig i din famn och somnar efter några minuter.
ja, du sover nu.
men det jag inte fick fram är att jag är så jävla jävla kär i dig men det vet du inte.
får inte fram ett ord.
och jag har gjort det igen.
little jinder
Dom rosa molnen kväver mig
Jag känner inte dig
Vaknar upp och känner ingenting
Ångrar att jag drack 28 vin
Katastrofer från och med nu
Var är du?
Jag blundar, allt gör jävligt ont
Och tänker det var bättre förut
För jag är helt slut
Och allt har sålts ut
Jag känner inte dig
Vaknar upp och känner ingenting
Ångrar att jag drack 28 vin
Katastrofer från och med nu
Var är du?
Jag blundar, allt gör jävligt ont
Och tänker det var bättre förut
För jag är helt slut
Och allt har sålts ut
2010//släpper inte känslan
han: dåligt, det är bra att sova. eller nåt. sitter och dricker folköl och är opassande pigg. resten har rökt bort alla spår av vakenhet och jag är ensam härskare av kolonistugan. fast jag klagar inte.
jag: ja. dom säger ju det. att vissa saker är bra för en. men jag vet inte alltså. å är inte förvånad över att du lyckades få digsjälv till en tiger i slutet ändå.
han: dom säger en väldans massa saker. ja visst är det skumt. jag som är så tigeraktig och så ha-ha.. har förresten bara lånat en telefon och stoppat i mitt simkort, så imorgonbitti tar smskontakten slut ett tag. vilket är skit. m j a u
jag: ajdå. får passa på nurå. jag lever bra med velvet underground, men inte lika bra med min katt-abstinens. missar jag nåt mysigt eller? om det finns några mysare.
han: bara det är lite bra så är det ganska bra. tycker jag. jo jag myser väl så mycket man kan när man är inklämd mellan tre sovande pojkar. på tok för lite alltså. var tar du vägen?
jag: låter ytterst mysigt. existence, what does it matter? tar inte vägen nånstans. elelr kanske 70talet. 80 kanske. du har väl sett control?
han: samma här. fast helst ännu längre bak. typ tidernas begynnelse. inte sett, tror jag. du kan visa. om du vill. kattunge.
jag: ja, långt bak. i will ser den gärna för trettionde gången eller vad det blir. tigersällskap. säger inte nej.
han: ja. så blir det definitivt. man har inte sett nåt innan man har sett det 31 gånger. så fort som möjligt vill jag påpeka vänligt men bestämt.
han igen: tolkar din frånvaro som sömn. om det är ok. vilket det nog är. vi hörs. eller nej. vi ses
begär
klockan är halv ett.
på dagen alltså.
vill
ha
vin.
ryck upp dig.
på dagen alltså.
vill
ha
vin.
ryck upp dig.
symptom
jag kommer inte ihåg senast jag låg på golvet,
svag och hopplös,
rädd för att grannarna ska höra hur högt jag hulkar.
varje gång, där och då, så tänker jag att "nu dör jag",
för det gör så jävla jävla ont och det händer så jävla jävla sällan nu för tiden.
jag tänker att det är kört nu.
jag tänker att det är kört nu för att detta (utbrott? startskott? nervsammanbrott?) alltid tidigare bara varit ett smakprov på vad som komma skall.
skammen att ligga där och gråta över dig.
skammen är så jävla jävla vidrig och befogad för du har aldrig bett om detta.
du bad aldrig om mig.
svag och hopplös,
rädd för att grannarna ska höra hur högt jag hulkar.
varje gång, där och då, så tänker jag att "nu dör jag",
för det gör så jävla jävla ont och det händer så jävla jävla sällan nu för tiden.
jag tänker att det är kört nu.
jag tänker att det är kört nu för att detta (utbrott? startskott? nervsammanbrott?) alltid tidigare bara varit ett smakprov på vad som komma skall.
skammen att ligga där och gråta över dig.
skammen är så jävla jävla vidrig och befogad för du har aldrig bett om detta.
du bad aldrig om mig.
nickar
hon sa
"han är bara en jävla kille."
jag håller med om svordomen. den gör rättvisa.
"vad heter han nu igen? ja just det, åt helvete med honom."
sväljer.
"nej men på riktigt det finns så många andra."
hur tydligt det är att hon aldrig sett honom dansa.
"sedan tycker jag inte heller han är så speciellt snygg. men skriv till han där, den där andre snubben."
skickar iväg ett sms. fyllt av stavfel. orkar inte korrigera. bryr mig inte. till den där andre snubben.
"ville du ha kaffe eller?"
ett två tre glas rödvin.
hur tydligt det är att hon aldrig sett honom dansa.
"sedan tycker jag inte heller han är så speciellt snygg. men skriv till han där, den där andre snubben."
skickar iväg ett sms. fyllt av stavfel. orkar inte korrigera. bryr mig inte. till den där andre snubben.
"ville du ha kaffe eller?"
ett två tre glas rödvin.
springer fortfarande
har dig ständigt flåsandes i nacken.
jag är inte schizofren,
bara för medveten om din frånvaro för mitt eget bästa.
läser inga dokument. har inte förberett någonting. beredd på att bli utlämnad,
stirrandes ut i luften för att komma med samma ursäkt som de tio senaste gångerna.
trummar med fingrarna.
de frågar
hör du ens vad vi pratar om
skrattar
och säger att så himla typiskt dig.
men jag kommer ju inte på varför jag skakar när jag ser dig.
så typiskt mig
hör inte vad någon pratar om.
jag är inte schizofren,
bara för medveten om din frånvaro för mitt eget bästa.
läser inga dokument. har inte förberett någonting. beredd på att bli utlämnad,
stirrandes ut i luften för att komma med samma ursäkt som de tio senaste gångerna.
trummar med fingrarna.
de frågar
hör du ens vad vi pratar om
skrattar
och säger att så himla typiskt dig.
men jag kommer ju inte på varför jag skakar när jag ser dig.
så typiskt mig
hör inte vad någon pratar om.
she ain't going
kanske var det inte din mening att vara orättvis, vidrig, opålitlig
ett svin
utan kanske bara en vilja att framstå som det.
så jag spenderar dagar, nätter, morgnar
och timmar
på att komma fram till vad som är värst.
ett svin med en förmåga att framstå som en jävla dröm
eller en jävla dröm som får andra (mig) att känna sig (mig) som urkramade trasor.
men avslöja ingenting,
jag vill ändå drömma om dig.
men avslöja ingenting,
jag vill ändå drömma om dig.
inte verklighet
Ruset.
Hjärtklappningen.
Blir överväldigad av alla dessa tankar i luften,
dålig luft, varmt och kvavt,
känner på alla dessa kramper i luften med fingerspetsen.
Han tittar på mina knän
Rör med utsidan av hans hand mot min armbåge
mot hans ben
som en sammanflätat ensamhet
eller någon illusion av det
vi inte kom fram till
när förvirringen kom till oss båda.
Jag kollar på dina knän och du känner förvirringen
läget?
Blickar från vänster, blick från höger.
Lever din blick? Jag vet inte,
men du kollar på mina knän.
Jag tänker på november, tiden och räknar hur många fler gånger mitt hjärta slår per sekund än vad som är normalt.
Många.
Går runt med dina ben i mina tankar och ser dina lockar i ögonvrån.
Hur svårt ska det vara? Ett, två, tre steg med dina långa fingrar är det enda du behöver för att nå min hand.
Men du tar aldrig några steg. Mitt huvud står still.
Ett, två, tre steg med dina ben i mitt huvud. Nu tar jag din hand, bara så du vet.
Och sen kramar natten mig som aldrig förr och jag ligger stirrandes och älskar novembersol som om jag aldrig tidigare stött på dess existens.
Vad tänker du på?
x
ikväll anlände de första novembertårarna
som inte blev slickade av hans lockar,
utan uppskurna av några andra blonda hårstrån.
rädd för döden
och attackerad av sömnlösheten.
han blir inte rädd av mina tunga fotsteg i natten,
springandes efter honom
klöser och skriker.
bara en spinnande ryggtavla,
en evighet med livsgaranti
och jag hoppas du stannar.
den viktigaste meningslöshet jag träffat på
och jag behöver dig.
min kattskräck är värre än någonsin,
som egentligen aldrig funnits till.
den som vänder blicken först förlorar,
ingen
båda
viker sig, inför varandra.
katt
er.
ihljblm
om jag kunde styra ditt sinne
teleportera det till mig
vinkla dina perspektiv och din syn
så att du förstår
på min bekostnad
att du är allt, minst.
allt i mitt synfält
och minne
och sinne.
att man kanske inte längre bryr sig
om minusgrader, majmorgnar eller stockholm.
bryr mig inte
för jag blöder och skriker
igenom min hud, osynligt för alla
osynligt för alla
men inte osynligt för alla som det är för dig
för du vet inte ens
om du visste, vad skulle du säga?
att jag faktiskt verkligen älskade dig.
illusionerna.
dom är alldeles för verkliga.
teleportera det till mig
vinkla dina perspektiv och din syn
så att du förstår
på min bekostnad
att du är allt, minst.
allt i mitt synfält
och minne
och sinne.
att man kanske inte längre bryr sig
om minusgrader, majmorgnar eller stockholm.
bryr mig inte
för jag blöder och skriker
igenom min hud, osynligt för alla
osynligt för alla
men inte osynligt för alla som det är för dig
för du vet inte ens
om du visste, vad skulle du säga?
att jag faktiskt verkligen älskade dig.
illusionerna.
dom är alldeles för verkliga.
x
om jag kunde styra ditt sinne
teleportera det till mig
vinkla dina perspektiv och din syn
så att du förstår
på min bekostnad
att du är allt, minst.
allt i mitt synfält
och minne
och sinne.
att man kanske inte längre bryr sig
om minusgrader, majmorgnar eller stockholm.
bryr mig inte
för jag blöder och skriker
igenom min hud, osynligt för alla
osynligt för alla
men inte osynligt för alla som det är för dig
för du vet inte ens
om du visste, vad skulle du säga?
att jag faktiskt verkligen älskade dig.
illusionerna.
dom är alldeles för verkliga.
teleportera det till mig
vinkla dina perspektiv och din syn
så att du förstår
på min bekostnad
att du är allt, minst.
allt i mitt synfält
och minne
och sinne.
att man kanske inte längre bryr sig
om minusgrader, majmorgnar eller stockholm.
bryr mig inte
för jag blöder och skriker
igenom min hud, osynligt för alla
osynligt för alla
men inte osynligt för alla som det är för dig
för du vet inte ens
om du visste, vad skulle du säga?
att jag faktiskt verkligen älskade dig.
illusionerna.
dom är alldeles för verkliga.
