One night to be confused

hur snabbt en person kan få en att bli upptagen med att tänka på bara-precis-det. det som han fick mig att känna. det.
under bara några timmar, men bara under några få timmar lät han mig nu många fler timmar senare bli så uppslukad av hans röst, rörelser och ord att något annat är omöjligt.
ibland tror jag att vissa personer är menade att göra så med en för att sedan försvinna.
känslan mellan att vara evigt tacksam för det han gav mig och frustrationen när jag bara vill skrika var-med-mig.

känslor
överallt precis överallt i detta rummet.
alla andra rum, fast du inte är där, är också översvämmade och som gammeldags film, inte suddig men liksom knastrig, och det är sjukt att jag inte tänker säga det till dig.
men du får inte veta det,
för då kanske allt stängs av.
det låter helt sjukt och det är bra att jag inte tänker säga det till dig, men du har olika nyanser i ditt ansikte, som skiftar och aldrig riktigt ser likadana ut, och jag är helt säker på att du inte vet om det.
en ny upplevelse varje gång jag ser ditt ansikte, och som en helt ny värld varje gång du möter min blick.
och det är bra att du aldrig kommer få reda på hur det känns när du ler
på allt det där.