One night to be confused

Hela världen är mitt uppe i ett andetag,
liksom tar sats innan ett hopp,
hämtar kraft till någonting stort.
Något stort som kommer förändra
det du väntat på,
som du förväntar dig,
men som inte kommer hända dig.
Det förflutna ligger som en lunga bakom mig,
tömmer ur den där sista luften
för att kunna fyllas med ny luft.
Jag hoppas inte att ett andetag kommer ta ett halvår igen.
Dom säger att man måste andas för att leva,
ingenting kan leva utan syre.
Jag kan inte förklara detta andetag,
det tog kol på mig,
fick mig att inte vilja ta ett sådant andetag igen.
Och det ska jag inte göra heller,
jag orkade inte andas.