090810
Hon dansar på honom,
håller takten med fötterna
i någon slags sorgsen rytm,
trampandes med fötterna för hans ögon
för att dölja allt hon ser.
Hon viftar med sina tre händer,
drar i hans hår
och ler mot mig.
Som ett benrangel leker vi krig med detta mellanrum,
men det vet du inte,
du vet inte någonting,
och jag vet inte vem du är.
Älska honom förfan,
bara gör det.
Gör det jag skulle gett min högra hand för,
kolla på honom med de ögon jag skulle kunna ta ut,
allt för att kunna se mig själv.
Hans ögon skriker på mig
som två pärlor
en sammansatt gnista som aldrig slutar.
En benrangel är du,
i dig själv,
med ett enda sinne
för att jag ska kunna koncentrera mig på en sak.
Du.
Som en pyntad julgran, som miljoner stearinljus, som en 365 dagar lång låt som spelas en gång om året
som om du var något att ha
som om du är allt jag vill ha
som om jag aldrig kommer glömma dig
det.
Det.
Självklart.
Det.
Någon slags uppgift för Gud.
Likt en kall decembernatt ligger jag och suger in doftljusens livsmening, tittar på min spegelbild i fönstret och ser bara dig.
