One night to be confused

Det,
du
allt
får mig att känna mig underlägsen.
Som om någonting vinner över mig,
någon del i mig som äter upp mig
inifrån.
Liksom inte förstår
att så får man inte göra,
det går inte,
det gör ont.
Och man orkar inte tillslut.
Man klmarar sig fast vid någon slags livrem,
något man tror är en utväg,
en hjälp,
någonting som hör ens rop.
Ingen hör,
men då har man redan tagit repet.
Så det går av
och man faller.