One night to be confused

När jag inte lever i hans värld
så kryper jag in i Håkan och Jens ord,
försöker förstå och jämföra,
se att jag inte är den enda som känner såhär.
Det gör inte ont så länge du är med mig,
gråsparvar och aprilhimlar,
regnmoln och dimmiga dagar.
Håkan, vad tänker du?
Jens, vad svarade Nina på ditt brev?
Fan.
Alla mina försök på att förstå mig själv,
vad gör jag?
Vem är jag?
Det gör inte ont när kicken skallar.
Det gör inte ont.
Det gör inte ont.
Men du är inte med mig,
så jo
det gör ont.
Det gör ont att få skiten i sig,
det gör ont med vänner jag lämnar.

Fan. Hjälp mig.