210310

I mitten av en hurricane
påväg in i mitten
men ändå åt fel håll.
Ser allt från fel vinkel,
hoppas på för mycket,
får för många svidande besked.
Hon som saknar honom,
får inte se honom på en helg.
Saknar och saknar och saknar,
vill ha och längtar.
Det löser sig,
han tänker på dig jag lovar,
säger hon som honom inte har.
Hon som har en saknad stor som en orkan,
efter något hon inte vet,
inte ser och inte kommer få.
Men hon ler och säger att det löser sig,
det gör det alltid.
Hon vänder sig om med ett leende,
mest bestående av tårar.
Ge mig krokodiltårar,
det är tanken bakom tårarna som svider.
Syster, det löser sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0