One night to be confused

jag skriker
men det går inte.
rösten stannar någonstans i dimman,
utanför fönstret, precis där
så att ingen hör.
en dimmig dag i maj. klockan 21.20. vill höra någon kalla på mig,
kalla mig,
kolla på mig,
kalla kalla kolla på mig kalla värld.
jag hatar när folk stirrar,
hata hata hata,
kolla inte på mig då.
ute i dimman,
min blick har fastnat på en punkt. en punkt i luften,
sitter och stirrar på en syremolekyl som förvirras av den starka dimman
som stoppar själva meningen med livet,
ge syre. finns det något syre där ute VA? VAD SA DU?
torkar av mina händer på ditt ansikte, föreställer mig ditt leende i dimman, suddar ut det med mina smutsiga händer.
nersmutsade av saknad och orättvisa. meningslöst.
ovärt.
du bara ler mot mig, ett hånleende som visar att jag inte kan torka bort det.
det finns där, du vet att det fräter va?
fräter sönder huden pådej. du går sönder vetty. den där saknaden kommer du inte kunna torka av. vatroddedu?
går med ögonbindel genom luften. jag ser ingenting. för jag har gjort hål i bindeln. då ser man ju ingenting. det är ju dimma. fan vad dumt av dig.
ögonbindel i dimma. lika meningslöst som
som
som
som
du.

duärsåjävlalångtifrånmeningslössomdetgår.
angus & julia stone. dom sare! det var dom som sare! just a boy. dom sare. erik saade.