091110
ikväll anlände de första novembertårarna
som inte blev slickade av hans lockar,
utan uppskurna av några andra blonda hårstrån.
rädd för döden
och attackerad av sömnlösheten.
han blir inte rädd av mina tunga fotsteg i natten,
springandes efter honom
klöser och skriker.
bara en spinnande ryggtavla,
en evighet med livsgaranti
och jag hoppas du stannar.
den viktigaste meningslöshet jag träffat på
och jag behöver dig.
min kattskräck är värre än någonsin,
som egentligen aldrig funnits till.
den som vänder blicken först förlorar,
ingen
båda
viker sig, inför varandra.
katt
er.
Kommentarer
Trackback
