161110
dåtid.
så att jag kunde se dig sådär en gång om dagen,
utan att du brydde dig om min närvaro.
ibland vill jag vara en i mängden,
en i biljettkön,
någon att trängas med på gågatan i stockholm.
allt för att få en skymt av dig,
som stockholm får varje dag.
en spritt, språngande demon.
vilken syn.
allt är så långt borta. skulle jag ens känna igen honom? ja. men vadådå?
Kommentarer
Trackback
