281110

vampire weekend
minusgrader
mörker
snö.
och jag är där igen.
jag visste det hela tiden.
ligger och gråter
ut allt.
tanken på dig
verklig
får mig att tappa allt
falla ihop
ligga i fosterställning och skrika.
jag vill inte
detta var det sista jag behövde.
men precis det jag förväntade mig.
otroligt
jävla
ONÖDIGT.
hur kom det sig
att jag blev så svag för dig?
du som inte ansträngde dig
för att få mig att falla.
kommer aldrig släppa tanken på
meningen
med
det
hela.
och att det finns en mening.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0