141010
mobilutkast: han kysste mig. en. två. tre. hundra tvåhundra trehundra herregud fyrahundra gånger. jag saknar honom. jag saknar honom och det gör ont i hela mig.
det värkte i hela mig så mycket jag saknade honom.
jag kommer ihåg
klart jag kommer ihåg.
men jag hade träffat honom för 2 timmar sedan
och visste att jag skulle träffa honom snart igen.
det gör ännu ondare nu,
och jag vet inte om jag någonsin kommer träffa honom igen.
det var en självklarhet då.
jag skrattade
"varför skulle vi inte träffas igen? det är en självklarhet. VI är självklara."
jaha
sen när
till när
aldrig.
det enda som skrämmer mig är att jag inte vill leva utan honom.
Kommentarer
Trackback
