231010
det är mina upplevelser och illusioner jag är kär i,
mina drömmar och dom tankarna som jag bara improviserat
som gör att jag blir yr, dum och ung.
det är dom som får mig att rikta kniven mot mig själv,
inte säga ett ord till honom,
och få honom att inte säga ett ord till mig.
fast det är klart,
tanken på dom där blonda hårstråna i
rött
blått
gult
lila strålkastarljus
får mig att bli yr.
eller den där kroppsdelen nedanför näsan som fick mig att ramla,
bara för att han ville.
jag bad inte ens honom,
jag tackade inte ens honom.
fast det är klart,
det var ju meningen från början att det skulle göra ont.
men hur länge vet jag inte.
kanske ett år,
eller två.
jag har inte mött någon tidig majsol än.
Kommentarer
Trackback
