300910
jag har aldrig varit förvånad,
har aldrig frågat mig själv eller någon annan
"hur kunde detta hända?"
har aldrig skakat på huvudet eller kommit med någon förklaring när någon sagt att det är så förbaskat sorgligt.
för det är så förbaskat sorgligt,
helt fruktansvärt äckligt jobbigt orättvist sorgligt.
men förvånad är jag inte,
varför skulle detta inte hända
mig liksom.
jag visste det hela tiden,
varför skulle någonting bli bra,
varför skulle jag någonsin lyckas med någonting?
det är det enda som inte är sorgligt,
jag vet vem jag är.
(ingen)
men
jag blev ju helt såld.
är fortfarande.
helt isolerad,
jag blev förstörd.
rakt igenom.
och det är det som är sorgligt.
att meningen
från hans första ord
var att jag skulle bli förstörd.
jag visste det från hans första ord.
och jag ville inte, för allt i världen, stoppa honom.
mig själv.
han var rätt.
är.
