130510
vilket jävla träsk
vi har hamnat i.
du och jag.
(i wish)
jag,
bara jag. såklart. tyvärr.
som vi omfamnas av vårvinden
/som mest består av dimma/
så dansar vi ändå,
låter tankarna glida iväg på något annat
så att vi kan leva våra vanliga
problemlösa liv,
för att sedan gå hem
och tänka på det då istället.
musiken drar med sig värmen i rummet,
tillsammans med datafläkten och de dåliga högtalarna,
och får rummet att bli kallt
och färglöst.
sen sitter jag där,
stirrar,
och funderar på den där frågan som snurrar som en karusell i hjärnan.
vi var vi var 16 år
du och jag.
och sen tog det stopp.
16 år du och jag.
det fanns något vi hade tillsammans,
en ålder.
har vi någonsin haft någonting mer?
i said i want you,
just exactly like i used to.
baby, this is only bringing me down.
det där har snurrat i mitt huvud sedan jag hörde den första gången, då och då.
aldrig har den svidigt så mycket.
den sved, e.
