260411
jag skulle vilja säga att det bästa med mig är du
men skulle inte det bara vara hemskt?
jag är alldeles för naiv och omogen
nyfödd
tror på kärlek vid första ögonkastet
tror på lockar och strålkastarljus genom blonda luggar
tror på lite för stora händer
och på att benen faktiskt kan skaka när han nuddar fingerspetsarna i nacken.
jag kommer ihåg när han stod bakom mig
la sina händer på mina nyckelben
kysste mig i håret
och hans händer var i sådan perfekt temperatur
så jag tog dem och la dem för mitt ansikte och kysste dem om och om igen.
jag kommer ihåg att vi satt på en kulle med gräs
och jag kollade åt ett helt annat håll
medan han nuddade varenda del av mina ben med hans händer.
och jag var påväg att dö
så jag kollade bort och låtsades som jag var neutral,
för jag visste inte om jag var så levande man bara kan bli eller rentav död.
det är nog samma sak egentligen.
död eller helt jävla levande
vad spelar det för roll egentligen.
man tappar känseln och kontrollen i båda.
men gud vad jag vill leva med honom
fast så får man inte säga.
Kommentarer
Trackback
