040211

fast jag vet inte längre
om det är honom jag vill ha.
eller om jag bara är i ett sånt behov av alla de känslorna
som fick mig att känna mig levande,
gav mig hopp
ett mål
tro
och en oändlig lycka,
som egentligen bara oroade mig.
dom säger att du har någon ny,
jag vet att du har en ny.
dom säger att det borde vara vi,
att det bara är vi
att det bara är så.
och jag bara lyssnar
ler
och axlarna liksom dras mot varandra och jag får mjölksyra i varenda del av kroppen och allt bara sugs in mot någon punkt i mig som aldrig blir mätt.
du,
du blir aldrig mätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0