090211

Du skapar hierarki i mitt anarkistiska huvud
tar kontroll,
bestämmer
bestämmer vem jag ska tänka på (dig)
och hur jag ska göra för att inte tänka på dig (ingenting).
Till slut så kommer vi alla stå på rad
gråta och skrika,
säga att detta liv vi lever är meningslöst.
Du hyr min himmel
full av ingenting
borttappad av någonting
som aldrig hittat rätt.
vem visade mig vägen
in i väggen?
Och vad gör mig klokare nuförtiden
vad är min kompass
vad är min riktning?
Men visst blöder jag vackert för dig?
det skulle varit du


det är du


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0