One night to be confused

du vet
när allt står still.
verkligen allt.
man går där i minusgraderna, känner ingenting, ingen kyla (och du vet hur mycket jag hatar vinter)
och bara stannar
stirrar
glömmer bort hur jag kom ut,
hur jag kommer in,
och mest av allt
varför jag ska gå in.
han är ju inte där.
det är då det är som värst
det är då jag kommer på vem jag är
vem han är.
jag kommer på att livet är meningslöst utan honom
och jag kommer på att jag inte har honom
och inte kommer få honom.
det är då allt bara svartnar
jag skakar
minusgraderna tränger in i mig
och jag går in,
låtsas som att jag lever igen.
och igen
igen
och igen.