One night to be confused

sitter alltid i min säng vid 1-2-3tiden på vardagsnätter och undrar varför jag sitter här istället för på någon smutsig gata någon annanstans med dubbelt så många plusgrader. jag undrar ständigt. sådant slöseri, för ingenting. ni (världen. och ni) bara konsumerar mig och försöker få mig användbar till saker jag inte kan göra. det värsta är nog att alla blir nöjda med det och tror att det fungerar. nej. jag tror jag viks ihop snart. slängs. iväg. usch då. fy och skam, så äckligt fint det vore. sluta konsumera, stoppa kapitalismen. konservera mig.