regret my regrets.

det är nog mest för att jag är alldeles för bra för att ta emot ett nej och förtjusande bra på att streta emot alla andra och säga nejnejnej och sedan ännu bättre på att ångra saker.
det vore förmodligen mer spännande om jag sa Ja till allting, gud vad mycket som skulle hända. och så mycket som skulle gå fel. trots det så skulle det bli väldigt mycket roligare, men dock så är det alldeles för icke destruktivt. och så ska det ju inte vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0