crimewave.
höjer volymen och låtsas att allt är okej och det värker i ögonen och att två kannor té och en liter kaffe är en garanterad överdos av coffein är jag väl medveten om men vem skulle bry sig. kunde inte brytt mig mindre. nyss var allt där uppe. nyss sa jag till mig själv att jag vet hur det känns att ständigt ha bomull under fötterna (som om man flyger) trots att man inte ens är kär och egentligen ingenting alls att vara glad över men egentligen hundra saker att oroa sig över. nu förstår jag att det blir så när man är för naiv och dum och jag förstår att januarimonstret har tagit mig igen och det är ett helvete.
(jag kan inte förstå att det var exakt två hela jävla år sedan jag bokstavligen satt och skakade av hans ord och ett år sedan han fick mig i tårar genom att endast visa sitt namn)
åååå gud.
Kommentarer
Trackback
