One night to be confused

jag kommer inte ihåg senast jag låg på golvet,
svag och hopplös,
rädd för att grannarna ska höra hur högt jag hulkar.
varje gång, där och då, så tänker jag att "nu dör jag",
för det gör så jävla jävla ont och det händer så jävla jävla sällan nu för tiden.
jag tänker att det är kört nu.
jag tänker att det är kört nu för att detta (utbrott? startskott? nervsammanbrott?) alltid tidigare bara varit ett smakprov på vad som komma skall.

skammen att ligga där och gråta över dig.
skammen är så jävla jävla vidrig och befogad för du har aldrig bett om detta.
du bad aldrig om mig.