290410
Och sen blöder det.
Blöder mer.
Inte en jävel har bandage.
Inte ens ett plåster.
Inte ens ett ord.
Och läker det? Nej, hur skulle en fot kunna läka? Tror du att det växer ut en ny eller? Fan, skulle inte huggit av den alltså. Skulle låtit den vara kvar, allt skulle vara bättre än den här smärtan.
120310
i just have to hear those sweet words, spoken like a melody
020110
In your message you said, you were going to bed but i’m not done with the night. So I stayed up and read, but your words in my head got me mixed up so I turned out the light. And I don’t know how to slow it down, my mind’s racing from chasing pirates. Now I’m having the squeams, while the silliest things are flapping around in my brain. And I try not to dream of the impossible schemes that swim around wanna drown me in synch. And I don’t know how to slow it down. Oh My mind’s racing from chasing pirates.
My mind’s racing from chasing pirates
270210
När jag inte lever i hans värld
så kryper jag in i Håkan och Jens ord,
försöker förstå och jämföra,
se att jag inte är den enda som känner såhär.
Det gör inte ont så länge du är med mig,
gråsparvar och aprilhimlar,
regnmoln och dimmiga dagar.
Håkan, vad tänker du?
Jens, vad svarade Nina på ditt brev?
Fan.
Alla mina försök på att förstå mig själv,
vad gör jag?
Vem är jag?
Det gör inte ont när kicken skallar.
Det gör inte ont.
Det gör inte ont.
Men du är inte med mig,
så jo
det gör ont.
Det gör ont att få skiten i sig,
det gör ont med vänner jag lämnar.
Fan. Hjälp mig.
150210
Och sen var det ju det där med att ta tag i saker,
sluta tänka,
sluta komma på massa andra roliga saker att göra,
sluta äta,
koncentrera mig.
Det där med att kunna slå sig själv på käften,
inse allt onödigt skit man gör,
hur många timmar man lägger ner på tankar,
att bara sitta och glo och tänka.
De där timmarna som känns på meningsfulla,
varenda tanke känns så viktig,
varenda låtrad känns så betydelsefull.
Allt handlar om mig,
allt är skrivet från mig till honom.
Det måste vara så,
det måste ju bara vara menat att vara såhär.
Ja, du vet.
Vi.
150210
På något sätt så spelar det ingen roll var
eller när
eller varför
hur
eller vad som kommer hända.
Det enda jag bryr mig om är
att,
att det händer.
Att det kommer kännas,
att det inte kommer bli
ingenting.
Att,
bara att
att vara.
110210
Typ såhär; tack jocke.
När ska jag lära mig att ingen är hel?
Att allting är mer eller mindre trasigt
Glöm symmetrin, tänk att mindre ger mer
Men episoden slutar ändå med att
Ingen kom ridande till ditt försvar
Det fanns ingen som vittnade till din fördel
Nej, det är bara du och så har du ju mig
Men jag är ingen man kan räkna med i kris
Men kärleken som fanns där en gång
Har byggt något vackert som krossar allt
Kärleken finns där en gång
Bygg något vackert som krossar allt
020210
Nä
Jaha, där satt du ja.
Blick.
Du mår bra?
Blick.
Ja.
070210
Det är inte fel
Och inte rätt.
Det är rätt
Men så fel.
Allt snurrar
Tiden står stilla.
Rör på dig
Gör någonting.
Visa någonting
Vad jag vill se.
En förändring
Men inte en hastig vändning.
Jag behöver någonting
Något som behövs.
När tiden står still
Så snurrar man runt.
Det är inte rätt
Fel.
Man skriker
Men man syns inte.
Jag står
Medans marken snurrar.
Jag hoppar
Och marken byter plats.
Jag blundar
Och världen slår mig.
Jag skrattar
Och världen blundar.
Världen snurrar
Och jag springer.
Iväg.
090210
någonstans, bortom din blick
och din syn, så får något dig att slå huvudet bak
ner
och upp igen
utan att kolla på mig.
jag behöver inte kolla på dig för att se,
jag ser hur ont det gör.
du behöver inte göra något för att få mig att förstå
att dina ben darrar
och att dina fötter skenar.
det är inte is under dig, inte el och inte spikar.
jag behöver inte göra något.
jag kan inte göra något.
jag kan inte dra bort det oexisterande under dig,
så jag står kvar
och ler, ett snett leende.
