281210
bryr mig inte om ja
nej
eller kanske eller jag vet inte
eller
hur blir det
hur ska det vara
varför är det som det är
hur borde det vara
jag orkar inte det.
detta året har bestått av endast dessa frågor.
och jag orkar inte mer.
bara glor
och orkar inte ens gråta.
orkar inte känna efter.
jag hatar när man bara tappar all ork
bara glor.
tillbaka på ruta 1.
221210
okej
vad händer.
allt bara tog slut.
stopp
tystnad.
och jag bryr mig inte.
det är det enda som oroar mig.
jag bryr mig inte.
om honom.
oss.
detta.
bara glider iväg
från allt
allt som nuddar mig.
oberörd
av allt och alla.
vad är jag för något
201210
vill inte riskera
men kan inte censurera.
blotta mig
eller smutskasta dig.
vill gräva en grop för oss
där vi kan skrika, kasta och riva loss.
riva loss det vi byggt upp,
alla våra gemensamma saker i en grupp.
innan ville jag veta
vad jag fick göra och vem jag fick reta.
men det spelar ingen roll,
ingen har någon koll.
vill försvinna
men jag vet inte hur jag ska hinna.
bland all stress
press
och kvantitet,
finner jag ingen kvalitet.
jag gissar att det finns
men allt är suddigt i min lins.
riv bort mig
riv bort mig
riv bort mig
jag kan se dig.
men ingenting mer,
och kraven blir fler.
jag gissar att det snart är ett minne blott.
du sa: hörde du också ett skott?
men kan inte censurera.
blotta mig
eller smutskasta dig.
vill gräva en grop för oss
där vi kan skrika, kasta och riva loss.
riva loss det vi byggt upp,
alla våra gemensamma saker i en grupp.
innan ville jag veta
vad jag fick göra och vem jag fick reta.
men det spelar ingen roll,
ingen har någon koll.
vill försvinna
men jag vet inte hur jag ska hinna.
bland all stress
press
och kvantitet,
finner jag ingen kvalitet.
jag gissar att det finns
men allt är suddigt i min lins.
riv bort mig
riv bort mig
riv bort mig
jag kan se dig.
men ingenting mer,
och kraven blir fler.
jag gissar att det snart är ett minne blott.
du sa: hörde du också ett skott?
201210
jag vill inte säga förlåt,
jag har ingenting att säga förlåt för.
jag vill säga tack, behöver säga tack,
vill tacka dig för allt du sagt gjort och visat mig.
och fortfarande visar.
men jag vill inte säga hejdå,
ordet,
det där ordet.
men jag vet inte hur många fler gånger jag vill säga hej.
jag vet inte vad som händer
och jag tycker inte om det här.
tycker inte om mig själv.
vill inte riskera,
inte överdriva,
inte ta i,
inte förlora,
inte vinna,
inte uttjata.
vill bli nöjd.
jag har aldrig blivit nöjd
någonsin.
det är så otroligt utmattande.
tro det eller ej.
jag har ingenting att säga förlåt för.
jag vill säga tack, behöver säga tack,
vill tacka dig för allt du sagt gjort och visat mig.
och fortfarande visar.
men jag vill inte säga hejdå,
ordet,
det där ordet.
men jag vet inte hur många fler gånger jag vill säga hej.
jag vet inte vad som händer
och jag tycker inte om det här.
tycker inte om mig själv.
vill inte riskera,
inte överdriva,
inte ta i,
inte förlora,
inte vinna,
inte uttjata.
vill bli nöjd.
jag har aldrig blivit nöjd
någonsin.
det är så otroligt utmattande.
tro det eller ej.
301110
"alltså du börjar kännas overklig igen.
glömmer bort att du är på riktigt och sånt, hur du känns i verkligheten.
bli inte offended, mitt minne är sannerligen ett skämt.
men kan du förstå att det är hemskt?"
det är trots allt ingen som kan säga saker som du
081210
grejen är att jag måste göra någonting nu.
på allvar.
jag kommer inte stanna i sverige hela nästa termin.
jag gör det inte.
061210
jag tycker om honom
mer än vad jag tycker om mig själv.
men fortfarande så består jag till största del av
den där
andra
Mannen
men stort M.
jag vet inte varför
och jag vill inte ha det så
och det dödar mig
men jag kan inte hjälpa det.
lyssnar fortfarande på låtarna som påminner om honom
oss
och att han indirekt sa att han gillade mig.
det gör ont
överallt
bokstavligen.
men ändå så gör jag det,
för jag behöver det
jag behöver honom.
det är där problemet ligger.
jag behöver honom
hela tiden
hela honom
men vi förstörde allt
och jag vet inte varför.
så jag lyssnar
tänker
drömmer om honom
för att det känns som att han är där.
och jag behöver det.
och det är där problemet är,
då känner man ju bara tomheten.
han är ju inte där.
mer än vad jag tycker om mig själv.
men fortfarande så består jag till största del av
den där
andra
Mannen
men stort M.
jag vet inte varför
och jag vill inte ha det så
och det dödar mig
men jag kan inte hjälpa det.
lyssnar fortfarande på låtarna som påminner om honom
oss
och att han indirekt sa att han gillade mig.
det gör ont
överallt
bokstavligen.
men ändå så gör jag det,
för jag behöver det
jag behöver honom.
det är där problemet ligger.
jag behöver honom
hela tiden
hela honom
men vi förstörde allt
och jag vet inte varför.
så jag lyssnar
tänker
drömmer om honom
för att det känns som att han är där.
och jag behöver det.
och det är där problemet är,
då känner man ju bara tomheten.
han är ju inte där.
301110
nej. nu är han borta igen.
så himla trevligt
att ha världens bredaste humörsvängningar.
så himla lägligt.
å så trevligt.
291110
jag börjar bli rädd på riktigt nu.
jag kommer inte klara av att se dig.
jag hatar detta,
hatar det något fruktansvärt.
varför är du kvar?
snälla,
slå mig.
har återigen tappat balansen.
vill
inte.
291110
Jag känner lukten av min egen ensamhet,
hör ljudet av din
och ligger på lukten av din nacke.
Detta avstånd i form av både kilometer och tid
ligger som ett tungt täcke på mig
men jag skulle hellre haft dig där.
Jag vet inte varför du inte är i mitt rum,
fyller alla dessa tomma ytor,
andas i alla tomrum,
rör vid varje atom och cell.
Undrar varför dina lockar inte tystar min oro,
din röst inte torkar ut mina tårar,
dina ben inte kväver mina sparkar.
Dina rörelser stannar trafiken,
skapar spänningen i luften
och lägger isen på marken.
Men du är inte här,
känner du verkligheten?
Antagligen,
för det gör jag.
Och jag borde inte vara här.
Jag borde vara där.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är här
och vad som är där.
Eftersom jag är du
och du är jag,
så borde mitt rum vara där.
Och ditt rum borde vara här.
Men det är ju trots allt bara
en logik.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är
en logik.
Du är logiken, såklart.
Det enda logiska.
281110
vampire weekend
minusgrader
mörker
snö.
och jag är där igen.
jag visste det hela tiden.
ligger och gråter
ut allt.
tanken på dig
verklig
får mig att tappa allt
falla ihop
ligga i fosterställning och skrika.
jag vill inte
detta var det sista jag behövde.
men precis det jag förväntade mig.
så
otroligt
jävla
ONÖDIGT.
hur kom det sig
att jag blev så svag för dig?
du som inte ansträngde dig
för att få mig att falla.
kommer aldrig släppa tanken på
meningen
med
det
hela.
och att det finns en mening.
261110
jag är så knäppt kär.
kärleken är knäpp
jag vet.
och jag är knäpp,
sa du.
och åååå jag gråter bara av tanken på dig.
du bara
frågade om jag inte bara kunde stanna föralltid
överallt
i ditt räckhåll.
och jag bara
kollar in i dina tigerögon
tappar andan
lägger mig i dig
försvinner i dig
och stannar där.
quelqu'un m'a dit.
241110
kent
151110
springer runt i mitt eget hus
viskar
hoppar
gömmer mig
för mig själv.
någon lek
ellerjagvetinte
vad gör jag egentligen?
du får bara en puss, sa du.
jaha. och så sitter jag här och skickar typ hundra.
en med hög klass, sa du.
jaha. och där är du och här är jag
ochjagkännerinteden.
Över
Huvud
Taget.
fast så är det väl
skrik inte på mig snälla
"och inte den tonen"
happ
smör.
förstår inte varför datorer går lite snabbare om man håller in knappen litelite längre och gör ett litet gung på slutet med fingret på enter eller så. det funkar faktiskt.
det är bara killar som kan vara psykopater, sa hon.
happ
isåfall är det väl läge att det växer ut en snok på mig nu.
141110
vi gick bredvid varandra. allt var ganska kallt och mörkt, på ett ställe jag inte sett tidigare. knappt visste fanns tror jag. men det spelade ingen roll
när du stannade tvärt och bara kollade på mig under lockarna.
du bara stod där, kollade på mig.
på mig.
jag kollade tillbaka, lika uttryckslöst som dig.
vad gör han
sen bara gick du, rakt fram, i samma takt som innan. i takt med att du passerade mig, stannade du till och pussade mig på pannan. sen gick du vidare, bara sådär.
jag log mot din ryggtavla och gick ikapp dig.
sen bara ler du, lite sådär mystiskt under din långa, lockiga lugg.
271010
åh. dumma sandra. det känns inte så, inte alls. och jag orkar inte vänta. dumma dig för att du är exakt som jag men jag vill inte vara här och inte nu för det händer ingenting och det klarar jag inte av och jag vill bara springa till någonting. någonting som vill springa mot mig. jag vet inte men jag behöver någonting.
och på något konstigt sätt så är jag så himla säker på att jag är över honom.
jag måste bara vara det.
jag har sagt det många gånger
och gråtit en halv natt efteråt sen.
men så blir det inte igen.
jag behöver inte honom. längre.
231010
februaritankar.
Hur? Det går bara inte.
Vill bara dö. Orkar inte. Saknar honom. ALlt är fel, ingenting är rätt inget känns bra. Absolut ingenting.
Du är. En dröm. En dröm för bra för att vara sann. Jag vågar inte tro på dig. Tro på verklighet.
Tiden står still och jag orkar inte springa. Orkar inte vänta orkar inte vara ovetande. Orkar inte. Utan dig.
Alldeles för längesen. (jag pratade med honom)
Jag orkar inte mer.
Jag kom på de tnu, jag vet varför jag behöver dig. Du måste slå mig.
Jag vill ha dig jag vill ha allting.
Jag vill ha honom här.
Tänk om han var här.
Jag vet inte om jag kommer orka. Och eftersom jag tvekar så måste jag komma på något annat att tänka på. Men det går inte. Jag kommer inte orka, har inte orken.
Jag hatar dig.
191010
vi springer på rälsen
kastar sten på allt som kommer i närheten,
springer
hoppar upp på tågets tak och skriker att
vi lever, över alla andra.
viskar i varandras öron att
det där är vad dom ska tro,
dom ska tro att vi lever.
så vi skriker och hoppar på tågets tak,
hoppar ner,
gömmer oss under
och viskar ner alla passagerare.
alla dansar runt i en ring,
ler med blodet i mungipan,
sedan springer vi
bredvid tåget och viskar att
målet ligger framför tåget
skrik och spring.
det är så underbart,
alla ser stjärnor samtidigt.
181010
hålet har alltid funnits där.
det finns för alla människor,
även dig,
till och med dom.
dom som inte har några känslor,
vi
dom
du
jag.
alla.
man ställer sig på ett ben
vänster
höger
fram
bak.
tur, jag missade hålet.
det har jag också gjort,
bra va.
(det ligger åt höger)
har alltid lutat åt vänster,
lite framåt.
men nu lutar jag med lillfingret på kanten till det högra hålet.
och jag orkar inte hålla kvar.
101010
vi kan gunga gungbräda så får du se vem som bär på den största delen av oss.
du ska få se hur det ser ut när jag faller till botten,
marken och slutstationen av allt.
du ska få se att jag aldrig har och aldrig kommer mena den slutstationen du är på varje kväll,
men att mitt tåg är något du aldrig trott att du åkt tidigare.
du har varit på det en gång
men du hoppade av vid fel station.
du var borta, jag kunde inte hitta dig.
när tanken slog mig att du hoppat av på fel station
så jag släppte tåget ur mina händer.
tåget kraschade in i betongväggen,
fick alla tegelstenar att rasa och alla människor att skrika.
alla skrek utom jag.
jag stod som en förstelnad gestalt bland smutsmolnen
och följde din ryggtavla ut.
den enda överlevande ryggtavlan.
vi, jag och min lilla stad, är fortfarande chockade och andas tung i slow motion bland skakningarna och molnen
fyllda av smuts och damm.
tåget är flera månader försenat
det väntar på dig.
det finns alltid bara en slutstation.
men snälla, skynda dig.
