universe
kan inte sitta still.
du får mig att helt snurras runt.
du får mig att helt snurras runt.
love sublime
lyssnar på alldeles för hög musik i hörlurar via reklamspotify förbi alla tankar på honom eller de-där-sakerna som gör att man hamnar bakom, efter, ångest och stress når-aldrig-fram.
lyssnar på alldeles för hög musik för att överrösta tanken på att han inte svarat tanken på vad han gör just nu hur han luktar just nu eller om han har den där tröjan på sig just nu. tankar som för mig mot honom tankar som för mig bort från det som producerar min stress.
ljuger för läkare och säger att mitt blodtryck är okej att jag mår bra att jag sover bra att jag tränar, äter bra att jag lever ju.
orkar inte ens gråta. det-finns-ingenting där bakom längre.
en läkare skulle aldrig be mig sänka volymen för att förebygga tinnitus.
lyssnar på alldeles för hög musik för att överrösta tanken på att han inte svarat tanken på vad han gör just nu hur han luktar just nu eller om han har den där tröjan på sig just nu. tankar som för mig mot honom tankar som för mig bort från det som producerar min stress.
ljuger för läkare och säger att mitt blodtryck är okej att jag mår bra att jag sover bra att jag tränar, äter bra att jag lever ju.
orkar inte ens gråta. det-finns-ingenting där bakom längre.
en läkare skulle aldrig be mig sänka volymen för att förebygga tinnitus.
nu
svara mig eller dra åt helvete.
x
jävla dig. jag orkar inte att du gör såhär.
dvs ingenting. ingenjävlating.
dvs ingenting. ingenjävlating.
take care - beach house
blir så genuint ledsen av tystnaden. inga ord ingenting. orkar inte om du lämnar mig nu.
dance again
andas andas andas, tre trappor kvar och det är nästan så jag klarar det. lika röksugen igen när jag kommit upp, låst upp dörren och klivit in i lägenheten som endast luktar ångest, rök och bläck från alla papper som ligger över golv, bord och under stolsben så att de rivits sönder i kanten. ännu en anledning att slänga det.
och du ville iväg. du ville inte göra detta.
inte jag heller.
kan vi inte bara åka iväg och lämna allt.
kanske är jag
hur är det tänkt att jag ska hantera detta? han var, han är och han kommer vara det största som hänt mig jag kan inte neka det.
och nu bara
bekräftat.
herregud.
och nu bara
bekräftat.
herregud.
du fattar inte
han är lycklig och jag hatar det.
och jag hatar mig för att jag hatar det.
men jag hatar ännu mer att jag vet att det inte hade behövt vara såhär.
och jag hatar mig för att jag hatar det.
men jag hatar ännu mer att jag vet att det inte hade behövt vara såhär.
don't waste your heart
jag gråter inte längre. det är för ansträngande. jo när jag är full. snarare jättefull.
önskar att någon under min uppväxt berättade någon gång för mig att det under perioder, korta eller långa, mer eller mindre, kan bli lite tungt att andas.
vi har hört det där.
inte det. men det där om att misslyckas. jag har hört det, att det är okej att man lär sig av sina misstag att man reser sig upp igen men allt blir bra tillslut och du kan inte köpa lycka. det kan vi. jag vet.
men jag menar hoppet, den oerhörda kraften av svaghet och lusten i att slänga allt i en soppåse och se det bli hämtat av en sopbil. borta.
det handlar inte om att jag inte vill misslyckas. att jag inte vet hur man lyckas. att jag är trött eller förvirrad.
jag ÄR inte. förstår ni inte. jag vet inte. ingenting är längre.
önskar att någon under min uppväxt berättade någon gång för mig att det under perioder, korta eller långa, mer eller mindre, kan bli lite tungt att andas.
vi har hört det där.
inte det. men det där om att misslyckas. jag har hört det, att det är okej att man lär sig av sina misstag att man reser sig upp igen men allt blir bra tillslut och du kan inte köpa lycka. det kan vi. jag vet.
men jag menar hoppet, den oerhörda kraften av svaghet och lusten i att slänga allt i en soppåse och se det bli hämtat av en sopbil. borta.
det handlar inte om att jag inte vill misslyckas. att jag inte vet hur man lyckas. att jag är trött eller förvirrad.
jag ÄR inte. förstår ni inte. jag vet inte. ingenting är längre.
first love
I feel like walking
do you feel like coming
do you feel like coming
I feel like talking cause
it's been a long time
Four years and I still cry sometimes
first love never die
Four years and I still cry sometimes
first love never die
can you feel the same
I will never love again
tre år sedan:
(samma sak nu)
Jag känner lukten av min egen ensamhet,
hör ljudet av din
och ligger på lukten av din nacke.
Detta avstånd i form av både kilometer och tid
ligger som ett tungt täcke på mig
men jag skulle hellre haft dig där.
Jag vet inte varför du inte är i mitt rum,
fyller alla dessa tomma ytor,
andas i alla tomrum,
rör vid varje atom och cell.
Undrar varför dina lockar inte tystar min oro,
din röst inte torkar ut mina tårar,
dina ben inte kväver mina sparkar.
Dina rörelser stannar trafiken,
skapar spänningen i luften
och lägger isen på marken.
Men du är inte här,
känner du verkligheten?
Antagligen,
för det gör jag.
Och jag borde inte vara här.
Jag borde vara där.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är här
och vad som är där.
Eftersom jag är du
och du är jag,
så borde mitt rum vara där.
Och ditt rum borde vara här.
Men det är ju trots allt bara
en logik.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är
en logik.
Du är logiken, såklart.
Det enda logiska.
Jag känner lukten av min egen ensamhet,
hör ljudet av din
och ligger på lukten av din nacke.
Detta avstånd i form av både kilometer och tid
ligger som ett tungt täcke på mig
men jag skulle hellre haft dig där.
Jag vet inte varför du inte är i mitt rum,
fyller alla dessa tomma ytor,
andas i alla tomrum,
rör vid varje atom och cell.
Undrar varför dina lockar inte tystar min oro,
din röst inte torkar ut mina tårar,
dina ben inte kväver mina sparkar.
Dina rörelser stannar trafiken,
skapar spänningen i luften
och lägger isen på marken.
Men du är inte här,
känner du verkligheten?
Antagligen,
för det gör jag.
Och jag borde inte vara här.
Jag borde vara där.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är här
och vad som är där.
Eftersom jag är du
och du är jag,
så borde mitt rum vara där.
Och ditt rum borde vara här.
Men det är ju trots allt bara
en logik.
Fast, såklart. Det beror på
vad som är
en logik.
Du är logiken, såklart.
Det enda logiska.
laughing with
det är knäppt hur ledsen han gör mig. okej att vara arg eller irriterad eller helt jävla förtvivlad. men jag är så obekvämt nedstämd och ledsen att det är löjligt.
han säger ingenting.
han säger ingenting.
Ångesten den där jävla ångesten
Kan inte göra nånting.
Det bara trycker överallt hela tiden men jag vågar inte erkänna det
För (mig själv) det är då det blir verklighet
Men jag har ju alltid ignorerat den
Tryckt undan den
Men nu trycker den tillbaka
Gå iväg
klockan är.
let me be empty and weightless and maybe i'll find some peace tonight.
11maj/2010
En kloning av någon själ jag inte ägt någon gång,
har spridit sig, delat sig i hela mig.
Lämnat efter sig spår av någonting jag inte känner till,
någonting jag inte nuddat innan.
har spridit sig, delat sig i hela mig.
Lämnat efter sig spår av någonting jag inte känner till,
någonting jag inte nuddat innan.
AldrigEnsam.
Kan inte ta tag i någonting
springer runt
låtsas ha båda fötterna på marken, stadigt, bokstavligen
men egentligen bara slingrar dem sig
runt någonting som egentligen inte ens finns
så det blir ju verkligen bara fel
man kan ju inte dra sig mot någon värld eller någonting att slingra sig runt - som inte finns.
Det fungerar ju inte riktigt så.
Onödigt att sitta här och hulka
tänka för mycket
och helt plötsligt börja gråta i mitt eget kök.
Man gör inte så,
folk ska inte se när man gråter.
Speciellt inte här
vill inte kan inte får inte vara här.
Om någonting bara kunde överraska mig nu nu nu
alldeles för planerat allt.
så.
min första tanke när klockan blev 1.11 var
"åh nu får jag önska mig något"
och tänkte önska mig det gamla vanliga
om honom
men kom på att
nej
det kommer ju aldrig gå i uppfyllelse ändå.
så
jag önskar mig något annat.
nej
det kommer ju aldrig gå i uppfyllelse ändå.
så
jag önskar mig ingenting.
3:1
Har inte gråtit såhär mycket sedan sist jag grät över honom (migsjälv) och gången innan det var också över honom och det var långt innan förra gången och jag vet inte hur jag ska klara det
UnderControl.
Får en människa (en människa som man kollat på i flera år) göra sådär mot en?
Liksom tränga sig in i en endast under natten, då man är hjälplös och isolerad inne i en själv och har inte någon chans att säga ifrån överhuvudtaget. Liksom visa sig vara kanske någon helt annan eller bara en helt ny sida som man själv aldrig lyckas locka fram från honom.
Liksom tränga sig in i en endast under natten, då man är hjälplös och isolerad inne i en själv och har inte någon chans att säga ifrån överhuvudtaget. Liksom visa sig vara kanske någon helt annan eller bara en helt ny sida som man själv aldrig lyckas locka fram från honom.
Får man vakna upp och tro i fem minuter (långa minuter. Hemskt långa minuter när det i drömmen aldrig ens hänt och aldrig kommer hända och när man lyckats bli så glad att man börjar planera ett långt kärkeksbrev i huvudet) att drömmen inträffat på riktigt, ligga där och le för sig själv och minnas in i minst detalj hur han viskade ens namn bakom ett hus och kysste en över hela ansiktet?
Liksom. Liksom är det tillåtet att låta en människa ligga där och bli så upprymd över detta, och sedan komma på efter fem minuter att det inte hänt. Liksom ligga där och sagta komma på att han kanske bara kysste mig en gång ändå, att sedan komma på att han aldrig kysste mig, att komma på att han aldrig skickade ett sms, att jag faktiskt inte ens fick hans nummer och att han i självaste verket inte tog sig tiden att springa efter mig och säga hej med ett snett leende.
I självaste verket sa vi aldrig ens hej.
Får en människa på riktigt gå in en sådär över natten bara för att bidra med falska förhoppningar och en hemsk yrsel när den där junidagen på en festival helt plötsligt förvandlas till dagen efter dagen-då-det-ska-hända med minusgrader och svidande ögon.
Den magvärken.
Magvärken som betyder att man har förlorat. För det skulle aldrig hända. Han skulle aldrig kunna vara rollen i den drömmen. Han gör inte sånt.
Vi gör inte sånt.
crimewave.
höjer volymen och låtsas att allt är okej och det värker i ögonen och att två kannor té och en liter kaffe är en garanterad överdos av coffein är jag väl medveten om men vem skulle bry sig. kunde inte brytt mig mindre. nyss var allt där uppe. nyss sa jag till mig själv att jag vet hur det känns att ständigt ha bomull under fötterna (som om man flyger) trots att man inte ens är kär och egentligen ingenting alls att vara glad över men egentligen hundra saker att oroa sig över. nu förstår jag att det blir så när man är för naiv och dum och jag förstår att januarimonstret har tagit mig igen och det är ett helvete.
(jag kan inte förstå att det var exakt två hela jävla år sedan jag bokstavligen satt och skakade av hans ord och ett år sedan han fick mig i tårar genom att endast visa sitt namn)
åååå gud.
