romeo.
igår bara satt jag och stirrade ut i januarikylan och tänkte för första gången någonsin att jag kanske borde göra någonting. jag kanske skulle ta ett steg och kanske ta risken att kanske trilla ut, dvs. få ett nej. eller inget svar alls. men du vet, vi gör inte sånt. såna som mig. vi vill bara att det ska komma som en vindpust till oss och sedan ska vi stå där och säga att vi inte vill mer och att det inte var värt det. så kanske blir det bäst konsekvenser om jag bara gör någonting själv för en gångs skull. att ta saken i egna händer och sparka ner honom så att han står ord- och mållös istället.
men hur
du vet, vi är inte så bra på sånt. såna som mig.
nej.
min familj äter för mycket kött,
hatar det.
vad är felet på annat
vad är grejen med att äta andra.
blir känslig och mesig och ledsen.
mm.
inburad och lurad av den där ständiga medvinden som jag blir lurad av typ en gång i timmen minst om inte mer. fartblind/kriminell och borde få husrannsakan från alldeles för många själar.
dock så är det då vi njuter, när det är som värst för dem. trots att vi inte vill.
jag vill ju verkligen inte ha det så
och jag har inte ont i magen längre
och jag har inte gråtit över honom än
(inte i år iallafall)
men jag vill bara kunna ta alla andras mod som inte behöver det
kunna sträcka mina armar så långt som ingen annan kan och sen så helt plötsligt har jag blottat mig inför hela världen med min egoism.
sådant mod och så långa armar skulle ingen få ha.
nej, inte övernaturligt. bara orättvist.
synonymer
finns det någon synonym till dig
eller överhuvudtaget en förklaring eller
beskrivning av dig?
det är möjligt att det går att beskriva hur du ser ut
(det är ju jag trots allt bäst på)
men om det går att förtydliga ditt kroppsspråk
och bestämma din art
är en väldigt stor fråga.
tillräckligt stor för att jag ska få hjärtklappning och sinnessubbning.
251011
dessutom hatar jag denna bloggen. för såfort jag öppnar den så påminner den om honom, såklart, det var ju därför jag gjorde den. för att jag inte kunde hantera mina tankar och ord. så allt handlar fortfarande om honom här.
stranger.
kom precis att tänka på första gången jag såg honom.
när man aldrig sett en människa i verkligheten,
men kan personens ansiktsdrag, röst och utseende i minsta lilla detalj
och sedan ser honom på ett övergångsställ på ett ställe man aldrig varit på innan
och inte varit på sedan
dess,
så sätter det sina spår.
jag har inget luktsinne, behandlar inga människor så bra som det rättvisa vore och gör ingen stor grej av små enstaka händelser.
men lukten under dessa sekunder, kläderna som människorna hade på sig som gick förbi mig, hans leende, hur han helt plötsligt stod med cykeln framför fötterna på mig och hur jag för första gången i mitt liv stod som en fånig, dum idiot och inte kunde få fram ett enda jävla ord
kommer jag aldrig aldrig aldrig glömma hur länge jag än lever och jag kommer aldrig aldrig aldrig känna sådär igen. för det är omöjligt. det kan inte vara möjligt att någon har känt sådär, för det är omöjligt. sinnessjukt.
jag är så fruktansvärt förbannad och arg och irriterad över att jag kunde inbilla mig att det skulle vara så, att livet kändes så, att jag kunde vara så naiv. det är så dumt. för det kommer aldrig kännas så igen, ingen kommer någonsin få mig att le i sömnen igen på det sättet. jag har försökt, tro mig, många gånger sedan dess. men det går inte. och det gör mig så besviken på mig själv att jag är rädd att jag inte kan leva med det.
jag grät när jag såg hans namn. jag gråter inte längre när jag ser hans namn. men jag gråter över de print screenade bilder jag har på hans namn som jag tog då, eftersom jag kan komma ihåg känslan inom mig. och det var så sjukt. det var så sjukt. hur kunde min ryggrad bara försvinna? på grund av en människas små ord.
jag (och ingen annan som känner mig heller) får dock inte glömma att jag är över honom. och att jag inte känner någonting av att se en bild på hans leende, trots dåtidens spasmer. men det är inte det det handlar om alls.
dunk.
säg inte så.
det är inte som jag bara kommer på,
men jag känner mig söndersmulad som kaffepulver
och lika svart och mörk och svår.
ta mig inte för givet,
ta inte min yta för givet,
ta ingen för givet,
för det har vi gjort så många gånger och ingen har tjänat på det.
jag saknar ingen och inget
men allt är fel.
mina högsta drömmar ligger i soptunnan
och saker jag hatat tidigare, tillåter jag äta upp mig.
ska bränna upp skiten.
sverige.
101011
åh vad jag hatar mig själv denna hösten.
allt bara faller
och faller
och
faller
synkas inte och hänger inte ihop och det är ingenting som vill ta emot mig och säga
bryt upp
det kommer en lösning.
för alla ser igenom mig
ser att det inte finns något ljus.
no one's gonna love you more than i do
hatar att jag ens säger så.
091011
drömde om honom inatt igen.
som om det skulle betyda någonting.
han är en ovanlig art
så förbjudet och sårad
sätt honom tillbaks där han stod
så förbjudet och sårad
sätt honom tillbaks där han stod
200511
har inte tid att vara med er
vill inte sitta och kolla ut för ni vet
jag måste göra massa saker
och tänka på honom
för att jag måste veta hur jag ska bete mig
för att inte förstöra det hela
måste tänka på att inte dö
dö inte
måste tänka på att inte dö
han får inte dö
heller.
280911
inte van att vara intresserad av någon som inte klänger och skriker och tjatar.
inte van att vara intresserad av någon överhuvudtaget.
gillar det inte riktigt. förstår inte grejen egentligen.
men jag, som alla andra, gör väl det en vacker dag.
250911
influensa
feta människor
och ofta men ens får det.
dagligt intag av max
eller mängden av för mycket.
för vi litar på dig.
lögn.
i princip även om han blev en maskin,
nöjd med det
trots att han vet att han är sämst
för att han ljuger
hans sak så jag bryr mig inte men samtidigt flödar ju allt med i samma våg.
och det är inte förrän jag läser saker som detta, som jag inser hur full och förvirrad jag alltid är.
250811
förstår inte vad dom menar
när dom säger att det är okej
okej att göra misstag och snedsteg och att tiden läker alla sår och att tänka på något annat och sen har man glömt bort det
nej
det är inte okej att göra misstag
inte för någon
inte ett enda snedsteg
då kan man lika gärna dö
och nej
tror ni verkligen att någonting läker
nej
neka inte att ni alla bara låtsas
låtsas vara hela
jag tänkte väl det.
hatar alla som låtsas.
alla låtsas.
210311
kärlek är inget för mig
det har jag alltid sagt.
varför känns det såhär
det är ju skitjobbigt
gör ont
kliar
river
skär.
jag vill inte.
ta bort det.
kärlek
varför ens
använde jag ordet?
vad hände där.
ah gud.
kärlek
varför ens
använde jag ordet?
vad hände där.
ah gud.
200311
ute efter bekräftelser hela tiden,
jag är galen,
så galen rakt igenom.
blir liksom aldrig nöjd
och helt plötsligt
är jag kär i hundra stycken samtidigt.
det håller inte,
herregud
det håller ju inte.
jag har ingen gräns,
kortsint jävel,
gud
hjälp mig i år.
shit, du är omöjlig
säger dom.
och jag antar att det är så,
vad skulle jag annars vara?
kan inte älska någon
kan inte hata någon.
ge mig dig, så får vi se vad som händer sen.
du är liksom det där jag strävar efter hela tiden,
en hunger som aldrig tar slut.
gud, jag är så trött.
helt utmattad.
gud, hjälp mig i år.
jag är galen,
så galen rakt igenom.
blir liksom aldrig nöjd
och helt plötsligt
är jag kär i hundra stycken samtidigt.
det håller inte,
herregud
det håller ju inte.
jag har ingen gräns,
kortsint jävel,
gud
hjälp mig i år.
shit, du är omöjlig
säger dom.
och jag antar att det är så,
vad skulle jag annars vara?
kan inte älska någon
kan inte hata någon.
ge mig dig, så får vi se vad som händer sen.
du är liksom det där jag strävar efter hela tiden,
en hunger som aldrig tar slut.
gud, jag är så trött.
helt utmattad.
gud, hjälp mig i år.
070311
ring klocka ring, ge mig en ny chans. jag vill ingenting med någon inre balans. ta allt jag fått, brinn upp varje lycklig lott. bara ring in något nytt, så jag får dig och får dig i år. emil
.................................................................................................
jensen
skriven av
liksom.
020311
du vet
när allt står still.
verkligen allt.
man går där i minusgraderna, känner ingenting, ingen kyla (och du vet hur mycket jag hatar vinter)
och bara stannar
stirrar
glömmer bort hur jag kom ut,
hur jag kommer in,
och mest av allt
varför jag ska gå in.
han är ju inte där.
det är då det är som värst
det är då jag kommer på vem jag är
vem han är.
jag kommer på att livet är meningslöst utan honom
och jag kommer på att jag inte har honom
och inte kommer få honom.
det är då allt bara svartnar
jag skakar
minusgraderna tränger in i mig
och jag går in,
låtsas som att jag lever igen.
och igen
igen
och igen.
när allt står still.
verkligen allt.
man går där i minusgraderna, känner ingenting, ingen kyla (och du vet hur mycket jag hatar vinter)
och bara stannar
stirrar
glömmer bort hur jag kom ut,
hur jag kommer in,
och mest av allt
varför jag ska gå in.
han är ju inte där.
det är då det är som värst
det är då jag kommer på vem jag är
vem han är.
jag kommer på att livet är meningslöst utan honom
och jag kommer på att jag inte har honom
och inte kommer få honom.
det är då allt bara svartnar
jag skakar
minusgraderna tränger in i mig
och jag går in,
låtsas som att jag lever igen.
och igen
igen
och igen.
270211
Kan inte jag få stå i 5.22 minuter, en centimeter från ditt ansikte och skrika tillsammans med O.N.E - Yeasayer hur jag känner? Alltså, hur skönt? Bara skrika med ett fruktansvärt glatt ansikte. Ah.
You don't move me anymore.
Fast det gör du ju. Men det behöver du inte veta, såklart.
260211
i wanna kill tonight.
250211
Jag drömde om dig inatt, igen. Drömmer om dig näst intill varje natt nuförtiden (negativt).
Det var så konstigt. Jag var i Stockholm, på din skola. Och jag bara såg dig, och du bara såg mig. Sen automatiskt drogs vi till en soffa, fastklistrade, släppte inte varandra med blicken och pratade i flera timmar. Drömmen varade ju inte i flera timmar såklart, men, jag undrar vad det där betyder egentligen. Att vakna sådär, avbryta saker. Jag kanske inte har vaknat än, eller så har jag redan gjort det. Jag dagdrömmer om mina dåvarande drömmar, och inbillar mig att jag sover. Du gör väl mig lite medvetslös i vilket fall.
Och sen det första jag ser när jag går in på datorn är ett logginlägg från honom. Alltså, jag vet inte om det går att beskriva den där känslan. Känslan av att bara se hans namn. Det är sjukt. Så sjukt.
