260411
jag skulle vilja säga att det bästa med mig är du
men skulle inte det bara vara hemskt?
jag är alldeles för naiv och omogen
nyfödd
tror på kärlek vid första ögonkastet
tror på lockar och strålkastarljus genom blonda luggar
tror på lite för stora händer
och på att benen faktiskt kan skaka när han nuddar fingerspetsarna i nacken.
jag kommer ihåg när han stod bakom mig
la sina händer på mina nyckelben
kysste mig i håret
och hans händer var i sådan perfekt temperatur
så jag tog dem och la dem för mitt ansikte och kysste dem om och om igen.
jag kommer ihåg att vi satt på en kulle med gräs
och jag kollade åt ett helt annat håll
medan han nuddade varenda del av mina ben med hans händer.
och jag var påväg att dö
så jag kollade bort och låtsades som jag var neutral,
för jag visste inte om jag var så levande man bara kan bli eller rentav död.
det är nog samma sak egentligen.
död eller helt jävla levande
vad spelar det för roll egentligen.
man tappar känseln och kontrollen i båda.
men gud vad jag vill leva med honom
fast så får man inte säga.
250411
"ojdå. fast ja, han bor ju fortfarande i stockholm"
ja, han gör ju det.
men vad gör det nu
hur skulle det kunna spela någon roll nu
nu när det gått så lång tid
tänkt på honom i varje årstid
varje månad
vecka
dag
när jag slått slint på varenda ord han sagt
och när jag inte längre kommer ihåg hans röst.
hur skulle stockholm kunna spela roll?
hur skulle någonting kunna spela roll?
240411
går som en zombie
känner ingenting.
jag vill känna någonting.
känna att jag lever
finns.
det är inte värt att få bort honom ur tankarna
och få bort alla rivande saker i nacken.
jag levde iallafall.
240411
och när man ser att hans förhållandestatus förändras
så brister ansiktet upp i ett leende och det rusar förbi massa bilder under dessa få sekunder tills man kommer på att
det finns ju inte
varför skulle det finnas.
jag undrar vad han kommer göra
eller hur han kommer se ut
när han precis hälsat på mig för första gången sedan sista gången.
om han kommer le eller svälja jättehögt eller titta ner eller åt vänster eller om han bara kommer fråga hur jag mår och vad som händer eller kanske när jag ska hem och när jag kom.
men det spelar ingen roll.
jag kommer ändå inte märka av någonting.
som vanligt kommer jag bara kolla bort med skakiga ben och uppochnervänd mage och en avhuggen nacke och helt glömma vem jag är och vad hans röst är för någonting.
egentligen vill jag bara blunda
varje gång
och bara lyssna.
det sa jag någon gång när jag var lite för full
till honom
"nej, inget. bara fortsätt prata. bara prata"
han kände väl sig obekväm med att jag bara kollade på honom med ett snett leende,
jag hade inte ens märkt att jag fanns.
det bästa var
att han bara fortsatte prata.
100411
sitter och flåsar som ett skrämt djur
bara för att stoppa raseriutbrottet och tårarna
för att det aldrig någonsin är något som blir rätt.
om saker blivit annorlunda,
om jag inte sagt saker innan som jag inte borde sagt
så skulle jag uppenbarligen inte gråta och skaka nu.
allt gick åt helvete
och jag kommer inte kunna leva med det.
inte nu.
300311
jag måste ha honom.
161010
vi har aldrig sagt hej till varandra.
vi har aldrig sagt hejdå till varandra.
vi har aldrig berättat vad vi tänker om varandra.
men det har aldrig behövts heller,
vi bara är.
jag vågade aldrig hålla din hand
vi är inte såna som i slutet får varann.
270910
jag vet inte om det är för att jag har tur i spel, eller för att det bara ska vara såhär.
men det är omöjligt, det är någonting som inte vill ta emot mig.
om jag blir kär i dig, så ber jag dig. ta det lugnt med mig.
vissa hål bildas helt enkelt för att finnas kvar
föralltid,
det är väl bara så. det är väl bara så det ska vara.
att det skulle göra ont, att jag skulle lida från första dagen.
att allt fortfarande gör ondare än att klämma fingret i dörren.
jag kommer ihåg när jag satt på marken, då, 30 maj eller vad det var,
kollade på alla runt mig.
jag höll andan i 1 minut.
andades.
1 minut till.
för jag ville inte gråta. men vattnet kom ju ut ändå såklart.
jag kollade efter någonting på marken som jag kunde skada mig med,
se något annat rinna ur mig, något annat svida, något annat
verkligt.
men det fanns ingenting. jag satt bara förstelnad
medans dom berättade att vi
att
att vi
att vi två såg ut som en hel kärleksfilm.
det blev en klump i min hals, och för en gångs skull ville jag andas.
ville ha svar. men det kom inget alls.
hon bara kollade på mig med glansiga ögon och en sorgsen blick. jag kunde inte kolla på er, ni var så fina, sa hon.
då gick det inte mer. jag sprang iväg.
sen kommer jag inte ihåg mer.
allt är svart.
men det är omöjligt, det är någonting som inte vill ta emot mig.
om jag blir kär i dig, så ber jag dig. ta det lugnt med mig.
vissa hål bildas helt enkelt för att finnas kvar
föralltid,
det är väl bara så. det är väl bara så det ska vara.
att det skulle göra ont, att jag skulle lida från första dagen.
att allt fortfarande gör ondare än att klämma fingret i dörren.
jag kommer ihåg när jag satt på marken, då, 30 maj eller vad det var,
kollade på alla runt mig.
jag höll andan i 1 minut.
andades.
1 minut till.
för jag ville inte gråta. men vattnet kom ju ut ändå såklart.
jag kollade efter någonting på marken som jag kunde skada mig med,
se något annat rinna ur mig, något annat svida, något annat
verkligt.
men det fanns ingenting. jag satt bara förstelnad
medans dom berättade att vi
att
att vi
att vi två såg ut som en hel kärleksfilm.
det blev en klump i min hals, och för en gångs skull ville jag andas.
ville ha svar. men det kom inget alls.
hon bara kollade på mig med glansiga ögon och en sorgsen blick. jag kunde inte kolla på er, ni var så fina, sa hon.
då gick det inte mer. jag sprang iväg.
sen kommer jag inte ihåg mer.
allt är svart.
160510
Det är så fantastiskt,
hur ont det än gör
bara vid blotta tanken
att se dig med någon annan,
efter det att jag fått mer av dig,
så vill jag fortfarande ha dig.
Varför förstår jag inte
att jag inte kan få honom,
att jag inte borde sukta efter honom,
för det är inte bra.
Emma, han är för långt bort för dig.
Tänk inte på honom,
du kommer bara bli sårad senare.
Jag vet, jag håller redan på att gå sönder,
på tanken av att
hur
jag
än
gör
så kommer jag gå sönder
ändå.
Hur fan hänger det ihop?
Hur jag än gör,
hur jag än gör,
hur bra det än blir,
så kommer det göra ont ändå.
Ju bättre det blir, desto ondare kommer det göra.
Den meningen säger jag för mig själv varje dag,
den dödar mig.
hur ont det än gör
bara vid blotta tanken
att se dig med någon annan,
efter det att jag fått mer av dig,
så vill jag fortfarande ha dig.
Varför förstår jag inte
att jag inte kan få honom,
att jag inte borde sukta efter honom,
för det är inte bra.
Emma, han är för långt bort för dig.
Tänk inte på honom,
du kommer bara bli sårad senare.
Jag vet, jag håller redan på att gå sönder,
på tanken av att
hur
jag
än
gör
så kommer jag gå sönder
ändå.
Hur fan hänger det ihop?
Hur jag än gör,
hur jag än gör,
hur bra det än blir,
så kommer det göra ont ändå.
Ju bättre det blir, desto ondare kommer det göra.
Den meningen säger jag för mig själv varje dag,
den dödar mig.
300410
Vet du hur mycket jag skulle gjort
för att sitta bak på din cykel igen,
hålla händerna runt dig
och flygaa fram genom Stockholm
med vinden i håret?
Höra dig ge mig flyga, flyga fram.
Så jag släpper armarna,
flyger
men hör din röst lika snabbt igen.
"Nej, gör inte det förresten".
Så sätter jag tillbaka mina armar
och du blir tyst.
Jag vill känna din hand igen
när du drog upp mig på berget
för att kolla på Stockholm från ovan.
Dra upp mig härifrån,
snälla.
För jag saknar dig.
för att sitta bak på din cykel igen,
hålla händerna runt dig
och flygaa fram genom Stockholm
med vinden i håret?
Höra dig ge mig flyga, flyga fram.
Så jag släpper armarna,
flyger
men hör din röst lika snabbt igen.
"Nej, gör inte det förresten".
Så sätter jag tillbaka mina armar
och du blir tyst.
Jag vill känna din hand igen
när du drog upp mig på berget
för att kolla på Stockholm från ovan.
Dra upp mig härifrån,
snälla.
För jag saknar dig.
050510
Mina läppar är inte använda på ett tag.
Du får gärna inviga dom om du vill.
Men bara om du vill,
annars är det inte kul.
Men ja, du kan ju säga till
eller så.
Eller nej.
Bara gör det.
Du får gärna inviga dom om du vill.
Men bara om du vill,
annars är det inte kul.
Men ja, du kan ju säga till
eller så.
Eller nej.
Bara gör det.
040510
Efter några minuters tittande in i dina ögon
skrattar jag till.
"Vad?" säger du med ett leende.
"Inget", säger jag och ler.
Haha, dina ögon är ju inte ens gröna.
Fast
vad är dom då?
Jag var för upptagen av din blick
som sa miljoner ord.
skrattar jag till.
"Vad?" säger du med ett leende.
"Inget", säger jag och ler.
Haha, dina ögon är ju inte ens gröna.
Fast
vad är dom då?
Jag var för upptagen av din blick
som sa miljoner ord.
080910
"Kyss mig inte, det kommer bara leda till något ont ändå."
Jag var påväg att säga det. Så många gånger. Men det gjorde jag inte, jag sa aldrig så. Låten skrämmer mig, får mig att gråta fast jag inte vill. Hon säger det där jag aldrig sa.
Du kysste mig nyss, det kommer bara leda till något ont.
Varför sa jag inte det?
Jag var påväg att säga det. Så många gånger. Men det gjorde jag inte, jag sa aldrig så. Låten skrämmer mig, får mig att gråta fast jag inte vill. Hon säger det där jag aldrig sa.
Du kysste mig nyss, det kommer bara leda till något ont.
Varför sa jag inte det?
190810
Tystnad.
En vanlig tystnad i 20 minuter.
Sen
så
bara
"puss".
Och du bara gör det så bra.
Tack.
En vanlig tystnad i 20 minuter.
Sen
så
bara
"puss".
Och du bara gör det så bra.
Tack.
040710
Sedan låg vi där länge, vilket inte känns som länge, på varandra, över varandra och runt varandra hur som helst. Det var underbart. Helt sjukt fantastiskt. Jag har aldrig sett mig själv i en person på samma sätt någonsin. Aldrig. Han är som min spegel, en sådan spegel som kan gå sönder när som helst men är dimmig den mesta tiden. Alltid dimmig nästan, helt genomtäckt av smuts. Men ibland, vid enstaka tillfällen så lyser den starkare än någonsin och man kan sitta hur länge som helst och bara kolla på sig själv. Egentligen är det inte rätt att sitta och glo på sig själv och njuta, men man gör det ändå. För man vill ta vara på den tiden då man ser. Men hela tiden vet man att den snart blir smutsig, och det kan inträffa när som helst. Senare i tiden går den sönder, jag kanske till och med tappar den och får otur i flera år. Sju år.
Tänk om jag har tappat honom? Vad har jag gjort? Jag kommer aldrig någonsin se mig själv igen.
Aldrig.
Vad har jag gjort?
080610
Dom säger nej,
det går inte det är för långt nej du får inte nej det blir för jobbigt
omöjligt
meningslöst
det går inte.
Och sen så blir det molnigt alla skrattar alla ljud bara blandas och sen sjunger han för mig jag behöver inte tänka längre och så vet jag precis vad jag vill och så säger alla
nej
nej
nej
inte igen glöm det
allt
glöm
honom.
Och sen så är hans ögon i nacken liksom som en dimma som den dagen i maj som den gången jag inte hade
kysst
dig.
Då jag inte visste någonting
fast ändå
allt
jag har alltid vetat allt jag sa det jag sa det jag sa det jag visste redan från början att det var rätt fan så fel.
Då det inte regnat på en vecka då det var dimma då jag saknade och saknade och saknade och ramlade i skogen försökte gå vilse och ville bara bort bort bort försvinna komma tillbaka och sen
veta
att
han fanns
på riktigt.
Han var inte på låtsas
då
han fanns då jag vet att han fanns då herregud jag levde ju
med honom.
Glöm honom vadå glöm honom han levde ju jag låg ju bredvid honom herregud jag kände ju på hans hjärtslag herregud vad menar ni? Vad menar ni att jag ska göra?
Lämna
mig själv.
Men nu vet jag inte längre, hur skiljer jag på verklighet och fantasti nu?
Det går ju inte det bara går inte hur gör man snälla hjälp mig
jag
hatar
det
där
hålet
aj
hjälp.
Han sa
han sa
han sa
han sa allt han sa allt han sa verkligen allt jag vet att det inte är en dröm jag vet väl att han sa det. Det han inte fick säga för nu blir allt bara rörigt och jag vet inte vem jag är.
Jag känner igen mig själv genom att tänka på honom. Jag faller ifrån mig själv på grund av honom men hittar tillbaka till mig själv eftersom han är som mig han är som mig han är jag jag är i honom en del en del som inte fattas men jag vet inte hur ska jag veta?
det går inte det är för långt nej du får inte nej det blir för jobbigt
omöjligt
meningslöst
det går inte.
Och sen så blir det molnigt alla skrattar alla ljud bara blandas och sen sjunger han för mig jag behöver inte tänka längre och så vet jag precis vad jag vill och så säger alla
nej
nej
nej
inte igen glöm det
allt
glöm
honom.
Och sen så är hans ögon i nacken liksom som en dimma som den dagen i maj som den gången jag inte hade
kysst
dig.
Då jag inte visste någonting
fast ändå
allt
jag har alltid vetat allt jag sa det jag sa det jag sa det jag visste redan från början att det var rätt fan så fel.
Då det inte regnat på en vecka då det var dimma då jag saknade och saknade och saknade och ramlade i skogen försökte gå vilse och ville bara bort bort bort försvinna komma tillbaka och sen
veta
att
han fanns
på riktigt.
Han var inte på låtsas
då
han fanns då jag vet att han fanns då herregud jag levde ju
med honom.
Glöm honom vadå glöm honom han levde ju jag låg ju bredvid honom herregud jag kände ju på hans hjärtslag herregud vad menar ni? Vad menar ni att jag ska göra?
Lämna
mig själv.
Men nu vet jag inte längre, hur skiljer jag på verklighet och fantasti nu?
Det går ju inte det bara går inte hur gör man snälla hjälp mig
jag
hatar
det
där
hålet
aj
hjälp.
Han sa
han sa
han sa
han sa allt han sa allt han sa verkligen allt jag vet att det inte är en dröm jag vet väl att han sa det. Det han inte fick säga för nu blir allt bara rörigt och jag vet inte vem jag är.
Jag känner igen mig själv genom att tänka på honom. Jag faller ifrån mig själv på grund av honom men hittar tillbaka till mig själv eftersom han är som mig han är som mig han är jag jag är i honom en del en del som inte fattas men jag vet inte hur ska jag veta?
130510
Jag sa
jag sa innan jag åkte;
sådär får det inte kännas,
jag får inte sitta i efterhand och sjunga det där
sjunga med,
hålla med.
Men nu sitter jag
och får svindel
av hur bra det stämmer.
Nu kan du få mig så lätt.
Får svårt att andas.
HELVETE. FAN. varenda ord.
jävla hamburgerbar.
så jävla lätt. FAN.
nejnejenjenejnejnej jag hade inte hoppats på något. ellerhadejagdet?
jag hyperventilerar. det fungerar inte.
käften.
HÅKAN HÅLL KÄFTEN.
inte ett jävla passande ord till.
lura mig lura mig lura mig lura mig lura mig lura mig vad folk än säger
(alla bara pratar är det sant och jag har hört om dig men vi är inte såna som i slutet får varann)
020510
Och vafan glor du på, du som aldrig säger någonting.
Du som aldrig bryr dig och som inte ens har någon anledning till att leva.
Ursäkta men vad vill du
du som bara.
Sätt dig i trädet bland kråkorna och skrik och klös mig
vad gör du?
Klättra upp i trädet nu!
Och förresten
hoppas du ramlar ner.
Du som aldrig bryr dig och som inte ens har någon anledning till att leva.
Ursäkta men vad vill du
du som bara.
Sätt dig i trädet bland kråkorna och skrik och klös mig
vad gör du?
Klättra upp i trädet nu!
Och förresten
hoppas du ramlar ner.
070410
Har både satt repeat på tankarna och på låtarna,
spolar tillbaka och kollar vad som egentligen hände.
Några textrader som ändrats,
vad det det hon sjöng?
Vad det så jag tänkte?
Var låten såhär lång?
Var det det här hon ville säga vad det det här jag tänkte var det såhär jag ville ha det?
Nej,
nej det var inte alls så där det skulle bli.
Wrong
med Depeche Mode som dånar ur de sprängda högtalarna.
Tankarna står still och tiden går som vanligt igen,
haha, vad fan hände?
Sitter och ler för mig själv,
hur lyckas våren varje år ställa mig på fötter igen?
Sanslöst, tack.
Jag sitter alltid och väntar på den,
jag är ju aldrig mig själv på vintern.
Det där förstörde det, det där satte spel på mig.
Det året
har förändrat mycket.
Men jag är på fötter
och jag ska vinna.
spolar tillbaka och kollar vad som egentligen hände.
Några textrader som ändrats,
vad det det hon sjöng?
Vad det så jag tänkte?
Var låten såhär lång?
Var det det här hon ville säga vad det det här jag tänkte var det såhär jag ville ha det?
Nej,
nej det var inte alls så där det skulle bli.
Wrong
med Depeche Mode som dånar ur de sprängda högtalarna.
Tankarna står still och tiden går som vanligt igen,
haha, vad fan hände?
Sitter och ler för mig själv,
hur lyckas våren varje år ställa mig på fötter igen?
Sanslöst, tack.
Jag sitter alltid och väntar på den,
jag är ju aldrig mig själv på vintern.
Det där förstörde det, det där satte spel på mig.
Det året
har förändrat mycket.
Men jag är på fötter
och jag ska vinna.
010310
kan lixom inte koncentrera mig
eller sitta still.
du vet den där demonen i mig
som jag pratar så mycket om
(hur känns det att vara en demon föresten?)
fast som snarare är en bomb,
verkar inte vilja explodera.
bara ligger och kliar,
åker genom blodådrorna från tårna till fingertopparna,
gud
vad det kliar.
fast ja
du kittlar bara mig
lixom tänjer ut alla mina blodkärl,
höjer temperaturen i blodet
(feber, har jag det?)
och packar in min magsäck i frigolit.
du gnisslar i mig
smular ner det i småbitar
och blåser iväg det.
vilket fantastiskt ljud,
när du hånler.
eller sitta still.
du vet den där demonen i mig
som jag pratar så mycket om
(hur känns det att vara en demon föresten?)
fast som snarare är en bomb,
verkar inte vilja explodera.
bara ligger och kliar,
åker genom blodådrorna från tårna till fingertopparna,
gud
vad det kliar.
fast ja
du kittlar bara mig
lixom tänjer ut alla mina blodkärl,
höjer temperaturen i blodet
(feber, har jag det?)
och packar in min magsäck i frigolit.
du gnisslar i mig
smular ner det i småbitar
och blåser iväg det.
vilket fantastiskt ljud,
när du hånler.
