130510

jag skriker
men det går inte.
rösten stannar någonstans i dimman,
utanför fönstret, precis där
så att ingen hör.
en dimmig dag i maj. klockan 21.20. vill höra någon kalla på mig,
kalla mig,
kolla på mig,
kalla kalla kolla på mig kalla värld.
jag hatar när folk stirrar,
hata hata hata,
kolla inte på mig då.
ute i dimman,
min blick har fastnat på en punkt. en punkt i luften,
sitter och stirrar på en syremolekyl som förvirras av den starka dimman
som stoppar själva meningen med livet,
ge syre. finns det något syre där ute VA? VAD SA DU?
torkar av mina händer på ditt ansikte, föreställer mig ditt leende i dimman, suddar ut det med mina smutsiga händer.
nersmutsade av saknad och orättvisa. meningslöst.
ovärt.
du bara ler mot mig, ett hånleende som visar att jag inte kan torka bort det.
det finns där, du vet att det fräter va?
fräter sönder huden pådej. du går sönder vetty. den där saknaden kommer du inte kunna torka av. vatroddedu?
går med ögonbindel genom luften. jag ser ingenting. för jag har gjort hål i bindeln. då ser man ju ingenting. det är ju dimma. fan vad dumt av dig.
ögonbindel i dimma. lika meningslöst som
som
som
som
du.

duärsåjävlalångtifrånmeningslössomdetgår.
angus & julia stone. dom sare! det var dom som sare! just a boy. dom sare. erik saade.

130510

Jag sa
jag sa innan jag åkte;
sådär får det inte kännas,
jag får inte sitta i efterhand och sjunga det där
sjunga med,
hålla med.
Men nu sitter jag
och får svindel
av hur bra det stämmer.

Nu kan du få mig så lätt.
Får svårt att andas.

HELVETE. FAN. varenda ord.
jävla hamburgerbar.
så jävla lätt. FAN.

nejnejenjenejnejnej jag hade inte hoppats på något. ellerhadejagdet?
jag hyperventilerar. det fungerar inte.
käften.
HÅKAN HÅLL KÄFTEN.
inte ett jävla passande ord till.
lura mig lura mig lura mig lura mig lura mig lura mig vad folk än säger


(alla bara pratar är det sant och jag har hört om dig men vi är inte såna som i slutet får varann)


020210

Staden yrar, människor fulla som jag-vet-i-fan.
Springer runt, röda i ögonen och för korta kjolar.
Ja du vet hur det är.
Jag ler så mycket jag kan.

MEN BARA FUCK YOU
JAG SA FUCKYOU
JAGSAFUCKYOUJAGSA

030510

Det kryper miljoner myror i nacken,
springer frusna längs armar och ben
och ut genom ögonen.
Bildar sedan blåa moln,
med Morrissey's röst i mitten.
Svarta fåglar skrattar,
dom skrattar åt mig.
Jag hostar
och paraplyn blåser rök på oss,
tonerna trappar upp
och mitt medvetande hänger inte riktigt med i takten.
Jag och mitt medvetande har stannat där,
där vid 1.39 någon gång.
I'm human and I need to be loved
- just like everybody else does.
Jag vet,
jag förstår
vad du menar
och försöker säga.
Morrissey
(jag älskar honom)

010510

Tystheten
hör du den?
Jag hör den,
alldeles för tydligt.
Alldeles för hög volym.
Den överröstar ditt leende
och din blick,
dina tankar
och dina rörelser.
Så overklig,
så långt borta,
så tyst,
så nära,
så fantastisk.
Den är så fantastisk
- tystnaden.
Är den inte?

020510

Och vafan glor du på, du som aldrig säger någonting.
Du som aldrig bryr dig och som inte ens har någon anledning till att leva.
Ursäkta men vad vill du
du som bara.
Sätt dig i trädet bland kråkorna och skrik och klös mig
vad gör du?
Klättra upp i trädet nu!
Och förresten
hoppas du ramlar ner.

RSS 2.0