death of a disco dancer
"Ha inte ångest, det löser sig."
Ja. Hade glömt det.
öäå.
vill inte benämna det eller mig
b e n ä m n a
säsongsdepression eller vad du nu vill kalla det
men säg då vad detta är.
säg då varför jag ska bli nerdragen i ett hål varje januari-mars,
mesiga svennar
som
faller ner innan alla andra gör det klagar på snön piskar folk med deras egoism pekar på nackdelar bryter mönster och låtsas visa medlidande inför alla dem.
vill inte vara en av dem
är inte en av dem
som
hittar på anledningar att tvinga någon oskyldig själ att putta ner mig
det kommer till mig.
de kommer till mig.
det kommer till mig.
men i år bryr jag mig inte vilket kanske är skillnaden
bryr mig inte om att det sticker överallt och att jag spyr
eftersom att benämna någon slags känsla bara är bullshit och spya i sig självt. att bli nerdragen är inte att förlora eller att behöva stanna upp i tiden och vara tvingad att dölja sina ord inför en hel befolkning (typ).
slå tillbaka. man ska alltid slå tillbaka.
jävla svennemes.
141011
hon bad aldrig om någon förklaring eller några svar,
vilket jag aldrig heller gjorde.
och det sätter sig både på hjärnan och i hjärtat att höra
eftersom det klingar självklart för mig
och får mig att vilja skylla på arvsanlag
vilket inte är något hjälpmedel i något syfte som helst.
vill slå ihop deras huvuden
långa och ståtliga
men så skärande svårt att tränga sig innanför huden.
omöjigt skulle jag snarare säga.
men han skulle aldrig kunna få mig att ligga på golvet igen
och få mina ögon att vika sig bakåt och tårarna att flöda.
ville aldrig att någon skulle känna på det där,
men jag satt bredvid honom och han kollade på mig med sina rådjursögon och våra händer råkade nudda varandra vilket inte var meningen, så vi drog bort dem och sa "ja det var nog då och där vi lärde känna varandra".
men det var det inte. det var inte där och då.
280411
mina händer darrar och jag kan inte sova
så jag spelar låtarna på repeat
och försöker sluta dagdrömma,
för att istället bli uppslukad av
någon annan själ
som jag aldrig någonsin
ändå
kommer vilja vara med.
260911
lyssnar på ord som
"i don't wanna get over you"
"didn't wanna be your ghost"
"sorry"
och jag bara saknar att vara
så
jävla
liten.
han hade total kontroll över mig
han kunde gjort vad som helst
jag skulle offrat hela mitt liv för honom.
och jag hade ont i magen
jag var yr
jag grät
jag spydde
och ingen förstod hur man kunde bli så påverkad av någon man inte ens känner.
skulle jag förstå det eller
så svag
så skör.
så bräcklig
fortfarande.
men det är stor skillnad nu.
det svider fortfarande när jag hör låtarna
får fortfarande hysteriska gråtattacker ibland på grund av honom.
bara för att alla måste ha någonting som bevisar att dom lever
till och med jag.
och det blev han. det är därför jag har stannat där. kan inte gå vidare.
kan inte lita på.
100911
och jag gör det igen.
fan.
060711
har aldrig känt mig så död.
vem är jag vad gör jag
här
levande
för ingen nytta alls.
ah gud
vill inte.
290611
såg det som min chans att göra någonting åt det
överlycklig och berusad
över att äntligen komma dit.
som bortblåst
skulle aldrig få komma fram
får inte få reda på
blir inte tillåten att veta.
det är alldeles för lagom,
vi är alldeles för lagom
för hans alldeles för fina händer.
270411
varför ska jag sitta och stirra när jag kan kyssa någon på en bakgata någonstans och fråga ska vi gå hem till dig eller mig eller ska vi bara ligga på trottoaren hela natten för det spelar ingen roll när jag är med dig det är det enda jag behöver
varför ska jag stirra
när jag kan göra annat
varför?
det täpper till i kraften till varje fotsteg när man vill så mycket men inte kan någonting av det
utan bara måste hela tiden.
jag hatar att vara tvungen
jag är inte tvungen till något
min energi
vad gör jag med den
herregud
min energi förtjänar inte det här.
vi blev väl som dom
allihopa
tillslut
fast vi inte ville.
what-to-do sa jag
jadu ingenting, sa dom.
nej
fel svar.
jag är inte tvungen till någonting.
förstår ni inte det?
270411
nuförtiden känner jag nog mest för att springa till "det betyder ingenting" med olle ljungström och "atombomb" med håkan och låta vinden ta mig till någon. jag vill inte någon annanstans, jag kan vara här.
det är okej med mig.
men jag klarar inte av att se dom kalla varandra de sakerna
säga att våren är fin för att alla är kära i varandra
säga att det känns
det känns så jävla mycket
allting.
nej
ingenting känns
jag känner inte det.
känner ni verkligen det?
jag vill känna det.
det.
tom luft
når aldrig fram.
dränker
tänker
och dräper dig och mig och vad det nu skulle vara emellan
luft
tom luft igen.
kväver.
220311
jag sa tyst för mig själv
"oj herregud, måste gå. han är inte där"
vänta lite
vi snackar om facebook här.
en skärande ensamhet när han inte syns som online.
vart vill jag komma?
och sen loggar han in
och allt är bra igen.
- där kommer problemet. det finns inget som heter "bra igen" när det gäller oss. hjälp mig att förstå.
220311
denna is är så skrämmande
så skrämmande tyst och ensam och blixtrande
het
samtidigt.
förstår inte hur din tystnad kan låta så förfärligt högt,
ilande ljud
atombomb
er
innanför mina kläder och revben.
förstår inte hur en bild på ditt ansikte kan skapa ett sådant väsen,
trafikolyckor
översvämningar
brutna ben
och brutna löften.
för det är väl du
du som skakar världen
mig
dom
henne honom.
för det är väl du
som målat min vinter höst vår och sommar
det är ju du
som får mig att somna med förhoppningar och regnbågar
så skrämmande tyst och ensam och blixtrande
het
samtidigt.
förstår inte hur din tystnad kan låta så förfärligt högt,
ilande ljud
atombomb
er
innanför mina kläder och revben.
förstår inte hur en bild på ditt ansikte kan skapa ett sådant väsen,
trafikolyckor
översvämningar
brutna ben
och brutna löften.
för det är väl du
du som skakar världen
mig
dom
henne honom.
för det är väl du
som målat min vinter höst vår och sommar
det är ju du
som får mig att somna med förhoppningar och regnbågar
171110
gråter skrattar gråter skrattar gråter skrattar.
nåt är fel.
men det visste jag ju redan.
mentalt uppfriskande tabletter och 3 liter kaffe.
ett fruktansvärt jävla helvetes röksug.
hyperaktiva, skakande ben.
ett svidande inre.
men vadfan
det gör inget.
livet är allt bra ändå.
161110
dåtid.
så att jag kunde se dig sådär en gång om dagen,
utan att du brydde dig om min närvaro.
ibland vill jag vara en i mängden,
en i biljettkön,
någon att trängas med på gågatan i stockholm.
allt för att få en skymt av dig,
som stockholm får varje dag.
en spritt, språngande demon.
vilken syn.
allt är så långt borta. skulle jag ens känna igen honom? ja. men vadådå?
151110
noll koncentration
noll inspiration
miljoner saker att göra
noll tid.
och du är det enda värda att tänka på.
141110
Gör ansvaret till någon annans än ditt
Men kärleken finns där en gång
Bygg något vackert eller krossa allt
Allt är som en enda smet igen och jag kan inte ta tag i någonting. Det svider överallt och jag orkar inte. Orkar inte att inte orka, förstår inte varför man blir så svag. Jag kommer inte klara att lämna dig, men inte heller att hålla dig kvar. Jag kommer förstöra någonting, hur jag än gör.
Alltid.
Att det alltid är så.
Förbannat.
131110
"så jävla fin", viskade jag.
han log med hela ansiktet, viskade tillbaka och kysste mig. i en timme.
om jag bara visste
om jag får behålla honom eller inte.
jag förstår inte varför någonting alltid måste döda mig.
om jag lämnar honom nu
så går jag av.
men jag antar att jag kanske måste.
111110
Det här vet du inte om Men jag väntar på dig Någon gång måste du bli själv Och jag väntar på dig Jag bidar tiden och det kommer ta tid Jag har inte sagt något än Men jag väntar, väntar Du är inte så fin Men det är nåt med dig Som att komma hem Första gången ja, du sa hej Det är så logiskt alla fattar utom du Du har inte en aning Att jag tänker på dig precis just nu Hon har ett falskt leende Jag har sett det Hur har du undgått det alla de här åren Och jag har sett dina pupiller växer När du är med mig Du vet inte om det än Det kommer att bli du och jag Tillslut
281010
att ta kärlekslektioner har aldrig varit någonting för mig
och jag gråter fortfarande när jag hör no time for us.
om det fanns någonting jag kunde göra,
förändra
eller på något sätt bara förstå,
så skulle jag inte göra det.
jag vet inte om höstlöven kommer upp ur jorden
trycks ner, eller stannar på marken
men det selar nog inte så stor roll
för det är väl ändå ingen som bryr sig om hur något egentligen
är.
och nu är
är
det faktiskt så,
att jag inte orkar mer.
och nu är det bara så,
nu är han borta
för jag orkar inte mer.
241010
jag är så sjukligt stressad över allt och det svider överallt.
kan inte sitta still bara skriker och gråter och jag vet inte när jag slutar.
jag hatar mig själv. något innerligt, äckligt, jävla mycket.
har aldrig hatat något eller någon så mycket. vill bara spy på mig själv. nu.
