141110

vi gick bredvid varandra. allt var ganska kallt och mörkt, på ett ställe jag inte sett tidigare. knappt visste fanns tror jag. men det spelade ingen roll
när du stannade tvärt och bara kollade på mig under lockarna.
du bara stod där, kollade på mig.
på mig.
jag kollade tillbaka, lika uttryckslöst som dig.
vad gör han
sen bara gick du, rakt fram, i samma takt som innan. i takt med att du passerade mig, stannade du till och pussade mig på pannan. sen gick du vidare, bara sådär.
jag log mot din ryggtavla och gick ikapp dig.
sen bara ler du, lite sådär mystiskt under din långa, lockiga lugg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0