101010

vi kan gunga gungbräda så får du se vem som bär på den största delen av oss.
du ska få se hur det ser ut när jag faller till botten,
marken och slutstationen av allt.
du ska få se att jag aldrig har och aldrig kommer mena den slutstationen du är på varje kväll,
men att mitt tåg är något du aldrig trott att du åkt tidigare.
du har varit på det en gång
men du hoppade av vid fel station.
du var borta, jag kunde inte hitta dig.
när tanken slog mig att du hoppat av på fel station
så jag släppte tåget ur mina händer.
tåget kraschade in i betongväggen,
fick alla tegelstenar att rasa och alla människor att skrika.
alla skrek utom jag.
jag stod som en förstelnad gestalt bland smutsmolnen
och följde din ryggtavla ut.
den enda överlevande ryggtavlan.
vi, jag och min lilla stad, är fortfarande chockade och andas tung i slow motion bland skakningarna och molnen
fyllda av smuts och damm.
tåget är flera månader försenat
det väntar på dig.
det finns alltid bara en slutstation.
men snälla, skynda dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0