271010

åh. dumma sandra. det känns inte så, inte alls. och jag orkar inte vänta. dumma dig för att du är exakt som jag men jag vill inte vara här och inte nu för det händer ingenting och det klarar jag inte av och jag vill bara springa till någonting. någonting som vill springa mot mig. jag vet inte men jag behöver någonting.
och på något konstigt sätt så är jag så himla säker på att jag är över honom.
jag måste bara vara det.
jag har sagt det många gånger
och gråtit en halv natt efteråt sen.
men så blir det inte igen.
jag behöver inte honom. längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0