220311

denna is är så skrämmande
så skrämmande tyst och ensam och blixtrande
het
samtidigt.
förstår inte hur din tystnad kan låta så förfärligt högt,
ilande ljud
atombomb
er
innanför mina kläder och revben.
förstår inte hur en bild på ditt ansikte kan skapa ett sådant väsen,
trafikolyckor
översvämningar
brutna ben
och brutna löften.
för det är väl du
du som skakar världen
mig
dom
henne honom.
för det är väl du
som målat min vinter höst vår och sommar
det är ju du
som får mig att somna med förhoppningar och regnbågar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0