010310

kan lixom inte koncentrera mig
eller sitta still.
du vet den där demonen i mig
som jag pratar så mycket om
(hur känns det att vara en demon föresten?)
fast som snarare är en bomb,
verkar inte vilja explodera.
bara ligger och kliar,
åker genom blodådrorna från tårna till fingertopparna,
gud
vad det kliar.
fast ja
du kittlar bara mig
lixom tänjer ut alla mina blodkärl,
höjer temperaturen i blodet
(feber, har jag det?)
och packar in min magsäck i frigolit.
du gnisslar i mig
smular ner det i småbitar
och blåser iväg det.
vilket fantastiskt ljud,
när du hånler.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0