AldrigEnsam.

Kan inte ta tag i någonting
springer runt
låtsas ha båda fötterna på marken, stadigt, bokstavligen
men egentligen bara slingrar dem sig
runt någonting som egentligen inte ens finns
så det blir ju verkligen bara fel
man kan ju inte dra sig mot någon värld eller någonting att slingra sig runt - som inte finns.
Det fungerar ju inte riktigt så.
Onödigt att sitta här och hulka
tänka för mycket
och helt plötsligt börja gråta i mitt eget kök.
Man gör inte så,
folk ska inte se när man gråter.
Speciellt inte här
vill inte kan inte får inte vara här.
Om någonting bara kunde överraska mig nu nu nu
alldeles för planerat allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0